- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugufemte årgången. 1913 /
130

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

ämnes verkningar kunna eller böra kunna förutses, blott resp. radikalers
och grupperingars individuella verkningar fastslagits.

Sedan långliga tider är kändt, huru arsenikpreparat — närmare sagdt
nästande uteslutande arseniktrioxiden — hafva på organismen en
hälsobringande inverkan. Genom undersökningar af Eobert Koch och Paul
Ehrlich m. fl. har under de senaste åren visats att denna verkan i
förstärkt grad tillkommer många af de organiska arsenikföreningarna, och
huru genom dessa en i terapien principiellt ny behandlingsmetod har
kunnat genomföras.

De organiska arsenikföreningarnas kemi är i mångt och mycket analog
med kväveföreningarnas1 hvilket klargöres af följande öfversikt.

R. N02

R. NO.

R. N = N. R
R. NH-NH R
R. NH2
R4 NX

prim. R As 02 —

sek. ––– —

tert. R3 As O —
Arsinoföreningar.

prim. R As = O
sek. R2
R2
Arylarsenikoxid.

R As 03 H2
R2 As O. OH.

R3 As (OH)2
Arylarsinsyror.

-> R As (OH)2
R2 As O.H
Arylarseniksyrlighet.

R—As = As R. Arseno föreningar
R2 As—As R2 Tetraaryldiarsiner.
R As H2 Ary lar si ner.
R As X Arsoniumbaser.

1856 framställde Séchamp genom upphettning af arseniksyräns
anilin-salt en förening, som han kallade metaarseniksyreanilid och gaf formeln
C6 H5 NH. As 03 H2. Först 1907 visade emellertid Ehrlich (Ber. 40.
3292) att föreningen är att fatta som p-aminofenylarsinsyra, NH2. C6 H4.
As 03 H2’. Den kan nämligen i vanlig ordning acetyleras och diazoteras.
Paraställningen framgår däraf, att atoxylen, eller arsanilsyran som
föreningen äfven benämnes, med jordväte ger p-jodanilin. Genom smältning
af en amin med arseniksyra är en generell metod gifven för
framställandet af substituerade arylarsinsyror. Af Öfriga metoder må nämnas
smältning af fenoler med arseniksyra samt Barts reaktion (D. R. P.
1912). Enligt denna, som är en tillämpning af Sandmeyers reaktion,
utbytes vid inverkan af ett diazotat på alkaliarsenit diazogruppen mot
— As 03 H2. Ur atoxyl kan man exempelvis framställa
benzol-p-diar-sinsyra, H2 03 As C6 H4 As 03 H2.

Arylarsinsyrorna äro kristalliniska kroppar, vanligen ägande en
karakteristisk smältpunkt. De äro utomordentligt beständige, och många
kunna utan förändring kokas med kromsyra eller konc. salpetersyra.

Reduceras en arylarsinsyra med tennklorur eller natriumamalgam i
köld fås arylafsenikoxider. De kunna äfven framställas ur
arylarsenik-klorid enl. reaktionen:

R As C12 + Na2 C03 = R As O + 2 Na Cl + C02.

1 Jmf. Hans Schmidt: l3ie aromat. A.rsenverbind. Berlin 1912.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1913/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free