Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
konstanta egenskaper i dessa afseenden vara att föredraga framför
naturliga droger, hvilkas verksamhet just är beroende på de i dem ingående
kemiska beståndsdelarna, hvilkas mängdförhållanden växla och dessutom
äro beroende af många yttre inflytanden. Därtill kommer att i samma
drog ofta förefinnas flera fysiologiskt verksamma beståndsdelar, af hvilka
endas*t en eller en del utöfva den eftersträfvade effekten, under det att de
andra ofta åstadkomma mindre önskvärda eller skadliga s. k.
biverkningar. Sedan många decennier har därföre eftersträfvats att ur de
naturliga drogerna isolera de »verksamma principerna». Men till detta
sökande efter redan färdiga kemiskt enhetliga substanser i drogerna får
den moderna farmakologens arbeten ej vara begränsade, ej heller till
försöken att på syntetisk väg efterapa dessa, då vi ej få utgå från den
teleologiska uppfattningen att dessa substanser, som vi genom ren empiri
påträffat, skapats till läkemedel för människans räkning, utan fastmer
äro produkter, som hafva sin bestämda uppgift inom växtens lif och
anatomi att tacka för sin tillvaro och sålunda i regel ej fått den från
läkemedelssynpunkt mest rationella byggnaden.
Då vi inom terapien använda dessa ur drogerna hämtade kemiska
individer, så göra vi det numera med vetskap om, att det i regel ej är hela
den på grund af växtfysiologiska orsaker sammanbyggda komplexen, som
tjänar våra syften, utan att det endast är vissa i densamma förefintliga
atomgrupper, som så att säga af en händelse förläna substansen dess
terapeutiska betydelse. Till denna insikt hafva vi kommit dels genom
farmakologiskt studium af de olika fragment, som erhållits vid kemisk
nedbrytning af de naturliga substanserna, dels och i än högre grad genom
farmakologisk jämförelse af hela serier syntetiskt framställda föreningar,
hvilka kunna betraktas som derivat af en och samma grundsubstans.
Ett läkemedels verkan kan naturligtvis vara af rent mekanisk natur,
men i regel är det dess kemiska konstitution, som är bestämmande för
verkningarna. Detta får icke förstås så, som skulle man kunna tillskrifva
hvarje klass af organiska föreningar, för att nu stanna bland dessa, en
viss fysiologisk verkningsriktning, så att man finge en systematik af
verkningarna, som på ett eller annat sätt kunde parallelliseras med någon
systematisk indelning af de organiska föreningarna. Tvärtom hafva vi
många exempel på, huru samma verkan kan framkallas af de mest
olik-artadt sammansatta föreningar. Så t. ex. använda vi som medel mot
feber och hufvudvärk å ena sidan fenacetin, som är ett
p-amidofenol-derivat, å andra sidan antipyrin och pyramidon, som äro derivat af
pyrazolon, hvilken förening ej har den minsta kemiska släktskap med
p-amidofenolen. Vi hafva till detta förhållande ett analogt exempel bland
de organiska föreningar, hvilka kunna användas som färgämnen. Vi
kunna sålunda erhålla samma färgnyanser på väfnader å ena sidan af
trifenylmetanfärgämnen, å andra sidan af azofärgämnen, ehuru dessa
båda grupper af föreningar i fråga om kemisk byggnad äro från
hvarandra vidt skilda. Men liksom färgverkan inom hvar och en af dessa
grupper på ett bestämt sätt kan nyanseras och ändras allt eftersom man
i de föreliggande färgämnena inför den ena eller andra atom gruppen, så
kan ock ett läkemedels verkan ändras genom att underkasta i detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
