Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
syra eller i ^träställning, hvarvid p-oxibenzoesyra bildades;
m-oxiben-zoösyra intar en mellanställning (se Tabell 4).
Salicylsyran är visserligen betydligt svagare än fenol, men likväl
fortfarande ett starkt desinficiens, under det att p-oxibenzoesyran är så godt
som indifferent. Dessa båda syror förhålla sig äfven kemiskt inom
organismen alldeles olika, i det att salicylsyran återfinnes i urinen såsom
salicylursyra, d. v. s. kopplad med (flykoJcoll under det att
p-oxibenzoesyran inom organismen paras med glykoronsyra.
Liksom vi sålunda genom införandet af en karboxylgrupp kunna
försvaga fenolens desinficerade verkan, kunna vi genom att införa en metyl-
013
Tabell 4.
grupp åstadkomma en alldeles motsatt verkan, sålunda en förstärkning
af den desinficerande kraften, hvilken vi sålunda återfinner hos lysol, som
ju utgör en blandning af de tre Jcresolerna (Tabell 4). Hvad dessas giftiga
egenskaper beträffa, så hafva de undersökts af K. Tollens,1 som
konstaterade att de tre isonaera kresolerna visade från hvarandra alldeles
afvikande verkningar hos alla de djurarter sorn undersöktes (råttor, möss,
kaniner, kattor och grodor). På de undersökta ryggradsdjuren hade
p-kresol en giftigare verkan än fenol,, o-kresol en lika giftig verkan som
fenol under det att m-kresol hade svagare giftverkan. På grodor verkar
K. Tollens, Arch. f. exp. Pathol. u. Pharmakol. Band 52 (1905).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
