Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32’
köttrester i slutna rör med vattenånga vid 45° C, framställa köttpepton,
som kom i handeln i början af 1880-talet.
Medan det kalorifattiga köttextraktet, som bekant, har en förträfflig
smak, är köttpepton ingenting mindre än välsmakande men är dock ett
kaloririkt ägghviteämne, och öfverhufvud bör näringsvärdet icke
förväxlas med smak och vana. Snarare visa bearbetningen och den
fysiologiska undersökningen af skenbart mindervärdiga material, att de kunna
innehålla verkliga skatter i näringshänseende. Ur denna synpunkt har
man på sista tiden vändt sig till de mest olika rå- och affallsämnen af
vegetabiliskt och animaliskt ursprung, såsom gluten, sädesgroddar,
bom-ullsfrökakor, nötblod, skummjölk, kasein, köttrester, billig hafsfisk, och
ur dylikt material, som förut knappt haft något värde, framställt
högvärdiga ägghvitepreparat, som föras i marknaden under en mängd
fantasinamn, såsom aleuronat, laktagol, roborat, hämogallol, roborin, biocitin,
nutros, plasmon, sanatogen, somatos, riba, tropon, m. fl. En af de
nyaste produkterna härstammar från den i oerhörda mängder i
bryggerierna producerade jästen, som medelst sodalösning befrias från
bittersmaken och därefter kan beredas till ett välsmakande näringsmedel.
Delbrück har beräknat, att den i Tyskland producerade jästen skulle
kunna täcka öfver 14 % af landets köttbehof.
Vid här senast omnämnda industriella produkter tänker man mindre
på lifsmedel i vanlig mening än på ett koncentreradt sådant med högt
kalorital, stor hållbarhet och renhet. Företrädesvis söker man härvid
efter de många slagen af ägghviteämnen, emedan just dessa, i motsats
till fettarterna, äro hållbara i rent och torrt tillstånd. Hvar hälst man
således har tillgång till vegetabiliska eller animaliska ägghviteämnen,
söker man befria dem från de föroreningar, som göra dem onjutbara,
och bringar det högvärdiga näringsämnet i handeln i så renlig form som
blott en kemisk produkt kan hafva. Betänker man nu att alla växter
och djur producera ägghvita men att blott en mindre, genom vanan utvald
bråkdel däraf vandrar till köken, så förstår man, hvilket oerhördt
slöseri med näringskalorier som bedrifves. De tekniska ägghvitepreparaten
innehålla ända till 90 % ren ägghvita eller ungefär 9 ggr så mycket
som ’ágg, hvilka utom ägghvita hålla mycket vatten och andra ämnen.
Med de tekniska ägghvitepreparaten skulle man kunna fylla förrådshus
för folknäringen, hvilka i kalorital och hållbarhet skulle vida öfverträffa
allt fruset kött och alla spanmålsmagasin. Men trots allt detta hafva
de tekniska ägghvitepreparaten ej haft någon framgång. Detta beror
icke på deras smak, ty de flesta äro i det afseendet indifferenta och
skulle vid passande tillagning ej möta någon invändning i synnerhet
vid nödfall såsom marscher, strejker eller krig, och att surrogater ej
tillbakavisas blott därför, att de äro surrogater, lär oss margarin,
cikorie-och maltkaffe, som förtäras i oerhörda mängder, ehuru de ingalunda
äro delikatesser. Att näringsmedelsindustrien, ehuru otvifvelaktigt
berättigad, dock misslyckats, måste därför bero på något annat, och detta
torde vara prisfrågan. 1 kilo ren ägghvita betalas i de olika preparaten
med 4 ända till 110 kronor, hvilket i många fall torde blifva för dyrt
för de mindre bemedlade. Medelst här åsyftade näringsmedelsindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
