Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Efter föredraget sporde professor Palmar, med anledning af
föredragandens yttrande, att något mått på elektroaffiniteten icke funnes,
huruvida föredraganden ansåge, att man egentligen kunde uppställa någon
skillnad mellan å ena sidan elektroaffiniteten och å andra sidan
sönderdelningsspänningen, å hvilken sistnämnda storhet funnes säkra (relativa)
bestämningar, hvartill föredraganden svarade, att sönderdelningsspänning
och elektroaffinitet otvifvelaktigt vore mycket närstående, men att något
bevis för identitet eller proportionalitet knappast kan anses föreligga.1
7. Ingeniör John Landin lämnade ett meddelande om fosfors
joniseringsförmåga, infördt i detta häfte.
Bidrag till kännedomen om elektricitetsledningen
i metaller och legeringar.
Af Carl Benedicks.
Inledning rörande teorin för metallisk ledning. — Program.
Det nutida utforskandet af elektricitetens gång genom metalliska ledare
står under elektronteorins inflytande. Denna af E. Riecke, P. Drude, J. J.
Thomson m. fl. utbildade teori utgår som bekant från antagandet att
metalliskt ledande ämnen utmärkas därigenom, att i metallernas
(legeringens o. s. v.) inre atomerna, utan att beröra hvarandra, afge
elektroner, hvilka antas fritt och med betydande hastigheter röra sig i
atommellanrummen, på liknande sätt som enligt kinetiska gasteorin partiklarna
i en gas ha fri rörelse; den under inverkan af ett yttre elektriskt fält
skeende diffusionen af denna »elektrongas» skulle utgöra den metalliska
elektricitetsledningens egentliga väsen. Denna teori brukar närmare
betecknas som gaskinetiska elektronteorin, till skillnad från andra möjliga
uppfattningssätt..
Det anseende till hvilket denna teori kommit, torde förnämligast bero
därpå, att den medgifvit Drude deducerandet af Wiedemann-Fr am, resp.
Lorens’ Iag (förhållandet mellan termisk och elektrisk ledningsförmåga
för olika metaller konstant och proportionellt med absoluta temperaturen).
Rörande teorins uppkomst må här en, som det tyckes, föga beaktad
synpunkt framhållas.
Genom Demokritos m. fl. hade redan i forntiden den kinetiska
uppfattningen af materien framträdt, i och med antagandet att kropparna,
bestå af atomer, stadda i ständig rörelse i tomrummet. Det dröjde dock
ända till 1700-talets början innan denna kinetiska uppfattning blef
närmare utarbetad; detta skedde ju först, för gaserna, genom D. Bernoulli
(1738). Den kinetiska gasteorin utbildades sedan af B. Clausius (1857),.
1 Denna fråga belyses närmare genom en afdelning i en professor Benedicks’
följande uppsats (I, § 3, F) som icke ingick i föredraget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
