- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1915 /
141

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

D. Anmärkningar.

Bestämningen å Cer Muthmann gaf betydligt högre motstånd (97) än
ofvanstående värden, men talrika, lätt märkbara sprickor förklara denna
afvikelse. Cermetallens ledningsmotstånd är visserligen bestämdt förut,
af A. Hirsch1 {a = 72), men endast å mycket orent material (innehöll
endast 93,6 % Ce).

Genom ofvanstående bestämningar framgår, att de sällsynta
jordarts-metallerna ej förete några större afvikelser med afseende på elektr,
ledning — hvilket ju var att vänta. Emellertid är det af intresse för det
följande att (åtminstone å de undersökta profven) ha konstaterat, att
lanthanmetallen, hvilken som bekant är den starkast elektropositiva bland
de .sällsynta jordmetallerna, också är den bästa elektricitetsledaren bland
de undersökta sällsynta jordmetallerna.

Det för ruthenium funna motståndsvärdet (14,4) är säkert alldeles för
högt, på grund af den anförda, af firman Heraeus på förhand påpekade
blåsigheten. Genom Interpolation mellan angränsande element kan man
för Ru förutsäga ett motstånds värde af ungefär 9 mikrohm.

Äfvenledes torde motståndsvärdet för uranprofvet (på grund af
karbid-halt?) endast kunna anses som ett groft maximivärde. I hvarje fall
leder uran betydligt bättre än t. ex. vismut.

I tabellen anges ej något värde för germanium. I själfva verket gaf
denna metall så höga och varierande motståndsvärden att några siffror
ej gärna kunde anföras med säkerhet. Påstås kan endast, att Ge leder
bättre än Si, men sämre än t. ex. Sn. Jag tillskref denna
mätningssvårighet existensen af ovanligt hög termokraft mellan germanium och
platina, något som bör kunna göra bestämningarna osäkra. I själfva
verket visade af denna anledning anställda undersökningar, att germanium,
Mendelejeffs ekasiliciurn, näst efter silicium mot Cu har den högsta för
metalliska grundämnen kända termokraften; i visst sammanhang därmed
står att Ge i likhet med Si visade sig ha ytterst kraftig likriktnings
verkan på växelström. Dessa undersökningar falla emellertid utanför vårt
ämne.2

§ 2. Sammanställning af existerande data.

Ofvanstående säkra bestämningar äro införda i följande tabell öfvei
grundämnenas elektriska ledningsmotstånd a och ledningsförmåga x, som
af mig utarbetats med ledning af den tillgängliga litteraturen, för 18°
och för resp. smältpunkter. I densamma anges äfven motståndets
temperaturkoefficient a, hvars numeriska värde dock är betydligt mindre
tillförlitligt än a eller x.

1 A. Hirsch, Trans. Am. Elec. ehem. Soc. 20, 57, 1911.

2 En redogörelse härför kommer att inflyta i Int. Zeitschr. f. Metallographie.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:34:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1915/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free