Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
nation erfordra mycket kraftig initialimpuls, så mycket som möjligt
inskränka dess användning. Detta har lyckats utmärkt, och principen för
förfarandet i denna riktning är, att den ursprungliga detonationen
härleder sig från en relativt ringa mängd knallkvicksilfver, som sedan
inleder detonation hos en sekundär laddning i sprängkapseln. Denna
sekundära laddning utgöres i allmänhet af löst pressad trinitrotoluol
eller också modernast tetranitrometylanilin. Denna kropp, som har
A -N02
formeln 2"| f 2 och som framställes genom att nitrera metylanilin
v ■
N02
med salpeter-svafvelsyra, ägnar sig genom sin höga brisans,
utvecklingen i bly block uppgår till 460—480 cm.3 mot trinitrotoluolens
270 cm.3, utmärkt som sekundärladdning i sprängkapslar. Den är
visserligen dyrare än trotyl, men man kan genom dess höga brisans
inskränka mängden och ändå få samma verkan som vid en större mängd
trinitrotoluol, så prisskillnaden blir nog i verkligheten obetydlig. Hvad
man vinner genom detta arrangement med sekundärladdning illustreras
genom följande exempel:
För att tända en viss hufvudladdning erfordras med vanlig
knall-kvicksilfversprängkapsel en dylik laddning om 2 gram. Samma effekt
uppnås numera med en sprängkapsel om 0,5 gram knallkvicksilfver och
0,7 gram trinitrotoluol.
På de senaste åren har knallkvicksilfver börjat få en konkurrent i
blyazid, och mycket energiska försök ha gjorts att få in preparatet som
initialtändmedel för militärt ändamål. Som fördel framför förstnämnda
preparat framhålles, att af azid af tung metall blott ungefär 1/10 af den
behöfliga mängden knallkvicksilfver erfordras för att ernå samma verkan.
Så uppges, att en sprängkapsel innehållande 0,0 2 3 gram silfverazid + 1
gram pikrinsyra motsvarar en dylik med 2 gram knallkvicksilfver.
Aziderna äro kväfvevätesyrans salter. De, som användas inom
sprängämnestekniken och i synnerhet då blyazid, framställas genom
omsättning af natriumazid med ett lösligt salt af metallen. Natriumazid i sin
tur framställes enligt:
N20 + NaNH2 = NaN3 + H20 (150°—250° C.)
Då man på detta sätt lyckats erhålla azider, utan att behöfva gå
Öfver N3H, har en fabrikation af dylika salter blifvit möjlig. Om man
vore tvungen att som utgångsmaterial använda N3H, vore hela saken
omöjlig, då denna syra är ytterst känslig och explosiv.
Fördelen af att använda blyazid i stället för knallkvicksilfver skulle,
som jag redan nämnt, bestå i att man skulle kunna i betydlig mån
inskränka mängden af det primära tändmedlet. Emellertid kan man ej
anse, att preparatet är utexperimenteradt än, och det betraktas med ett
visst misstroende. Blyazidens stabilitet tycks vara beroende af bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
