Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
detta luftrum är anbragt en metallcylinder, som står uti ledande
förbindelse med elektroskopbladen (se vidare Tekn. Tidskr, afdein. för kemi
och bergsv. XXXVI, 55).
Hvit fosfor vid vanlig temperatur joniserade mycket svagt, medan
stark jonisering uppkom, då den antändes. Liknande var förhållandet
med tändstickor med hvit fosfor i satsen. Den vid förbränningen af
resp. hvit och amorf fosfor uppkomna joniseringen var af samma
storhetsordning, då lika stora kvantiteter förbrändes med samma hastighet.
Större kvantiteter och hastigare förbränning Ökade joniseringen.
Som exempel på joniseringens storlek, mätt uti Engler-Sievekingska
yoltenheter pr timma, må anföras att c:a 3 mg amorf fosfor förbrända
med klorat uti repstickssats gåfvo c:a 1,000 sådana enheter, då mätningen
företogs omedelbart efter förbränningen. Vid motsvarande fosformängds
långsammare) förbränning medelst luftens syre blef joniseringen mindre.
Sedan förbränningen skett, finner man genom att mäta omedelbart och
någon tid efteråt, att ledningsförmågan aftager rätt hastigt. Vid en serie,
då amorf fosfor med klorat vid omedelbar afläsning (under första
minuten) gaf 2,388 voltenheter, erhöllos sålunda efter två minuter blott
1,725 voltenheter och vid förnyad’ uppladdning af elektroskopet och
afläsning efter ytterligare två minuter allenast 1,038 voltenheter.
Slutligen erhölls samma urladdning som vid kontrollprofvet i vanlig luft och
detta ännu innan alla fosforsyreångor i joniseringskammaren kondenserats.
Att förklaringen af fosforns joniseringsförroåga är att söka i samband
med dess oxidering eller förbränning, är sålunda påtagligt, liksom att
därvid denna förmåga tillkommer äfven den röda (amorfa) fosforn. Ett
närmare studium af företeelsen, kanske äfven vid vissa oxiderbara
fosforföreningar och andra ämnen, med noggrannare följande af det
kvantitativa förloppet under olika omständigheter, hvartill förf. likväl f. n.
icke disponerar erforderlig tid, erbjuder åtskilligt af intresse och kan ge
flere värdefulla uppslag. Såsom härvid lämpligare mätinstrument än det
Engler-Sievekingska elektroskopet (fontaktoskopet) bör man välja ett som
bättre tillåter att snabbt, helst kontinuerligt, följa joniseringen, och där
de Ömtåliga instrumentdelarna äro fullt skyddade mot inverkan af
reaktionsprodukterna.
Kollodiumhinnor som dialysmembraner.
Af K. G. Dernby.
Kollodiummembraner ha inom dialystekniken mer och mer utträngt
de förut brukliga »djuriska hinnorna», pergament, fiskblåsor o. s. v.
Orsaken är den att en kollodiumhinna kan gifvas önskad form, tjocklek
och permeabilitet, den är mera homogen än pergament, och hållfastheten
är praktiskt taget lika stor. Dialysen är ett kemiskt hjälpmedel af stor
betydelse, för renframställning af enzymer, sera m. m. och öfver hufvud
taget när det gäller att skilja kolloider från kristalloida ämnen. Här
nedan skall lämnas en kort redogörelse för framställningen af
kollodium-membraner och dialys under tryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
