Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till kännedom om elektricitetsledningen
i metaller och legeringar.
Af Carl Benedicks.
(Forts. fr. XXVII, 175.)
C. Ang. Wiedemann-Franz’ lag.
Anledningen till, att den gaskinetiska elektron-teorien hastigt kom till
anseende, var ju till mycket stor del dess vackra deduktion af
Wiede-inann-Franz’-Lorenz’ lag (P. Drude), gjord under förutsättning, att
värmeledningen i en metall uteslutande beror på termisk energi hos elektroner.
Emellertid förefaller denna förutsättning synnerligen godtycklig.
Rimlig skulle den kunna vara, därest värmeledningsförmågan hos metalliska
ämnen verkligen vore af en högre storhetsordning än
värmeledningsförmågan hos oledare. Så är ingalunda fallet. Så är t. ex. kvartsens
värmeledningsförmåga vid 0° C. 0,026 (II axeln; Landolt & Börnstein’s Tabelltr\
vid 20° absolut 0,6, och diamantens vid 30 — 36° 0,3—0,5 ; vismutens vid
18° 0,019 (L.B.), tennets vid 0° 0,163 (L.B.). Inför dylika siffror måste
man erkänna, att det vore synnerligen godtyckligt att anse
värmeledningen hos elektriskt ledande ämnen (ss. Bi, Sn) uteslutande som
beroende på elektrontransport, och utelämna hvarje förklaring till de nämnda
elektriskt oledande mineralens mycket större värmeledning.
Allmänt erkändt är, att de senare årens undersökningar öfver specifika
värmet visat, att den omtalade förutsättningen ej är hållbar
(spec..atomvärmet skulle vara omkr. 9, ej omkr. 6!). Härigenom har också den
därpå hvilande deduktionen förfallit.
Det är då naturligt att fråga sig, huru kontakthypotesen ställer sig
till en deduktion af Wiedemann-Franz’ lag.
Enligt densamma kommer, såsom redan anförts, värmeledningen äfven
i en fast kropp till stånd genom atomernas sammanstötar: kinetisk energi
(a T) bör kunna vandra genom kroppen, vare sig denna är elektriskt
ledande eller icke. Ju talrikare sammanstötar per tidsenhet, dess bättre
värmeledning.1 Hvad elektricitetstransporten angår gäller likaledes, att
den är bättre ju tätare sammanstötarna. Eftersom alltså bägge
ledningsförmågorna tillskrifvas åtminstone en gemensam orsak, ligger det ju nära
att de (groft taget) skola vara proportionella. Utan att här ingå på
någon närmare behandling må antydas, att äfven L. Lorenz lag
(proportio-nalitetsfaktorn prop. med absoluta temperaturen) synes kunna framgå
ur detta betraktelsesätt.
D. Orn Joulevärmets natur.
Gaskinetiska elektronteorin lämnar ingen hållbar förklaring till
uppkomsten af Joulevärmet, såsom framgår särskildt genom en ny kritisk
1 Detta exemplifieras genom ofvanstående höga värde för diamanten, hvilken just
har ett enastående högt värde på atomfrekvensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
