Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Denna kollossala inverkan på hårdheten är oförståelig, synes det mig,
äfven om hänsyn tas till allotropiförhållanden, såvida man ej antar, att
en enda främmande atom har förmåga att inskränka förskjutbarheten
längs, så att säga låsa, hela ytor (— liksom ett sandkorn i ett lager!).
Dylik uppfattning torde stödas, på ett särdeles instruktivt sätt, genom
några opublicerade iakttagelser som gjorts å härvarande laboratorium af
amanuensen O. Tenow och förf. öfver translationen hos zink. Denna
hade i trådform »utglödgats» vid lämplig temperatur och därigenom, på
grund af hög renhet (Kahlbaum) antagit mycket grofkristallinisk struktur.
Hos detta rena material iakttages lätt en utomordentligt stor translation,
parallellförskjutning (en ringa påkänning utdrager tråden till ett tunt
band!), som icke åtföljes af någon märkbar hårdhetsökning.
När däremot någon främmande substans, såsom Cd, inblandats,
kommer icke någon parallellförskjutning till stånd; i ställes iakttas tydlig
tvillingsbildning (åtföljd af hårdhetsökning).
I detta eller liknande fall är det uppenbart, att en ringa mängd
främmande substans hindrar rörelsen längs de glidytor efter hvilka i renaste
substans en förskjutning med största lätthet äger rum.
Endast genom en dylik, så att säga kvadratiskt förstorad, verkan kan
man, förefaller det mig, få en uppfattning af den enorma
hårdhetsstegring sorn i många fall förorsakas genom minimala mängder förorening.
I enlighet härmed ligger det nära till hands att anta en liknande
verkan längs hela ytor, äfven när det gäller ledningsmotståndet.1
Vore det möjligt att framställa fasta metaller i amorft tillstånd (såsom
under senare tid påståtts), skulle det vara af största vikt att studera
ökningen i deras ledningsmotstånd genom främmande inblandning; denna
ökning borde vara väsentligt lägre än i kristalliniskt material.
Äro utsikterna härtill mycket ringa, så ha vi ju dockj. de smälta metaller
na ett verkligt amorft tillstånd. Enligt bestämningar af K. Sornemann och
K. Wagenmann2 öka 10 atomprocent AI den fasta kopparens motstånd
vid rumstemperatur i proportionen 1: 49, för flytande koppar vid 1,300°
däremot endast som 1: 18.
En viktsprocent kol ökar motståndet för fast järn vid rumstemperatur
från 7,6 med 26,8, eller med 350 % ; för flytande järn vid 1,550° är
ökningen blott 14 %. Delvis bero nog de lägre siffrorna för flytande
metall på den högre temperaturen; det torde dock vara tydligt, att för
flytande tillstånd ökningen är väsentligt lägre än för fast, hvilket stöder
den framställda uppfattningen.
E. Ang. kvantitativt studium af kurvornas lutningsJcoefficienter.
Såsom hufvudskål för valet af motstånd i stället för ledningsförmåga
vid behandling af elektricitetsledning i blandkristaller, har förf. vid olika
1 Ett intressant försök att återföra ledningsmotstånd och hårdhet på samma
orsak (valenselektroners bindningssätt) har gjorts af J. Stark (Jahrbuch. Radioakt.
Elektr. 9, 188, 1912); föga lyckliga synas dock där gjorda antaganden, hvilkas
konsekvens t. ex. skulle medföra, att elektrisk ström borde kunna åstadkomma stora
permanenta deformationer af ledaren.
2 K. Bornemann u. K. Wagenmann, Ferrum, 9,..276, 289, 330, 1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
