Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Hos riddarsporren fann W. ett pigment delphinin, som egendomligt
nog icke fanns i mer än en form, deri färgade. Detta sammanhänger
måhända också med en erfarenhet, som alla botanister göra, att, medan
blåklint, blåklockor och andra blåa blommor vid pressning bli af färgade,
d. v. s. öfvergå till sin isomera form, detta icke är fallet med arter af
släktet Delphinium. Yi hafva förut omnämnt, att W. funnit, att genom
behandling med NaCl den färgade formens isomerisering till färglös form
kan förhindras. Prof. Lagerheim har ur detta dragit den slutsatsen och
genom försök bevisat, att man genom en enkel »insaltning» af t. ex.
blåklocka, verkligen också erhåller blommor, som, efter pressning äro
lika blåa som förut. Denna anthocyanens egenskap, att vara hållbara
vid närvaro af vissa, bestämda salter, förklaras enligt W. genom
bildandet af mer eller mindre beständiga additionsprodukter af konstruktionen
NO,
NaO—r
Delphininet skiljer sig äfven från alla de andra undersökta anthocyanen
däri, att det vid hydrolys spaltas i trenne beståndsdelar, en sockerart (2
mol. glykos), delphinidin och p-oxi-bensoesyra. Delphinidinet ger vid
kalismältning florogluein och gallussyra. För öfrigt finnes det
synnerligen allmänt i naturen såsom metylderivat. Mono-metyldelphinidin äro:
myrtillidin, som W. fann hos blåbären och dessutom äfven hos
stockrosen Althaea rosea, samt päonidin hos pionen. Di-rnetyldelphinidin äro
de isomera pigmenten önidin och malvinidin, det förra med pikrinsyra
isoleradt ur röda viner och det senare förekommande hos vildmalvan
Malva silVestris. — Dessa senare resultat framgingo däraf, att dessa
anthocyan behandlades med jod väte enligt Zeisels metod, hvarvid de
af-spaltade methoxylgrupperna. Därvid gåfvo de alla delphinidin. Detta
står också i samklang därmed, att myrtillidin ger vid upphettning med
kali gallussyra, under det önidin och malvinidin lämna metylerade
gallus-syror. Som andra aromatisk beståndsdel framgår i allmänhet floroglucin.
Af de här nämnda lämna malvinidin och myrtillidin däremot floroglucin
metylester. Önidin innehåller således ej någon methox}dgrupp i
floro-glucinkärnan. Dessa förhållanden framgå bäst vid betraktande af de af
W. uppställda formlerna. Det vore emellertid för långt att här ingå på,
hur W. kommit till dem, största ledningen har han naturligtvis haft af
anthocyanens spaltningsprodukter.
Cl Cl
l OH
O i,–––––\\
VOH
O
/
ÖH
Cyanidinklorid.
OH
Pelargonidin klorid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
