- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjuguåttonde årgången. 1916 /
80

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

sålunda halten As 0>006 resp. 0,0125 mg. Arsenikmängden var sålunda
i senare fallet mer än dubbelt så stor som i det förra. Någon annan
skillnad i dieten kan jag ej erinra mig, än att bland födan i senare
fallet funnits saltsjöfisk (torsk). Då hafsvattnet är arsenikhaltigt, låter
det tänka sig, att tillskottet af arsenik kommit från fisken. Det gjordes
flera dylika bestämningar, men, då därvid tyvärr blifvit användt det förut
nämnda arsenikhaltiga glaset, äro de värdelösa.

Det är sålunda sannolikt, att människoorganismen är gå att säga
inställd på tillförandet af en viss kvantitet arsenik per dag. Om denna
väsentligen vare sig ökas eller minskas, eller dess omsättning i
organismen blifver af en eller annan anledning abnorm, så kan man förstå,
att olägenheter kunna uppkomma. Man kan ock förstå, att arsenik
måste vara liksom järn ett viktigt läkemedel. Men hvad man har svårt
att förstå, det är denna jakt efter spår af arsenik i tyger, mattor, tapeter,
färger, som många människor snart sagdt hela lifvet igenom föra. Äfven
i gynnsammaste fall måste den kvantitet, som därigenom dagligen kan
tillföras organismen, endast vara en mycket ringa bråkdel af den, som
under samma tid tillföres genom födan. Jå, man måste till och med
ställa sig tviflande på skadligheten af ett spår arsenik i de yllekläder,
som bäras närmast kroppen, då genom huden ändock tillföras desamma
arsenik, som af ullen så kraftigt adsorberas, att en vanlig tvätt ingalunda
aflägsnar densamma. Orn sålunda tyget från början ej är arsenikhaltigt,
måste det blifva så.

Metod för bestämning af små arsenikmängder.

Af Sigurd Köhler.

Af de lagliga arsenikbestämningsmetoderna torde väl
svafveldioxid-metoden vara den mest använda. Den lider emellertid af flera svaga
sidor, bland annat den att analytikern aldrig får se arseniken. Härför
har vid Kem. kontrollanstalten i Borås densamma kombinerats med
Atterbergs hypofosfitmetod på så sätt, att destillatet delats, hvarpå en
mindre del behandlats enligt Atterberg, under det att den större användts
för den kvantitativa bestämningen. Det har emellertid visat sig, att, när
större mängder organisk substans ryckts med vid destillationen, Atterbergs
prof ej varit tillförlitligt. I .synnerhet är detta fallet vid olje- och
harts-haltiga prof eller lumppapp o. d. I sådana fall är det äfven ganska
svårt att med permanganat och svafvelsyra fullständigt förstöra den
ofver-destillerade organiska substansen, hvilket gör, att äfven den kvantitativa
bestämningen ger mindre godt resultat. Dessutom torde det vara hart
när omöjligt att vid destillation af starkt pösande prof kvantitativt drifva
öfver arseniken, då man i dylika fall ej kan utföra nämnda operation
tillräckligt hastigt. Därför måste man beteckna det, att före
destillationen förstöra den organiska substansen, som ett ej ringa framsteg. Eu
metod härför har utarbetats af prof. Sang. Genom ett dylikt förfarings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:34:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1916/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free