Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
holländsk familj på supé; holländarna beundrade anrättningarna och sade:
»Här råder minsann ingen brist, något sådant skulle man se hos oss i
Holland.» De märkte ej ens frånvaron af smör.
Förra våren blef man orolig för foderbrist och nedslaktade onödigt
många svin, hvarför man nu måste spara på kött, och staten har
anordnat fastedagar alldeles som katolska kyrkan. Katolikerna få ej äta
kött på fredagarna, och numera har detta utsträckts till alla
konfessioner, hvarförutom också tisdagarna blifvit köttlösa dagar. Detta har
naturligen beredt alla vegetarianer en glädje, och äfven andra torde
befinna sig väl däraf, ty för stark köttdiet är nog icke nyttig för
människan och är dessutom vida dyrbarare än vegetabiliediet. Författaren
har funnit, att befolkningen ser lika frisk ut som förut. Näring saknas
icke, icke ens för de talrika krigsfångarna, som beräknas till 1.4
millioner, framför allt ryssar men äfven fransmän samt hvita och färgade
engelsmän; alla erhålla god och smaklig näring, men brännvin, vin och
whisky erhålla de ej. Utom dessa mera nödtvungna gäster förekomma
äfven en mängd fria resande från neutrala och allierade länder, jå från
några länder, såsom Österrike och Turkiet, ser man fler än förr. Vid
universiteten ser det nog betydligt tommare ut än före kriget, en stor
del af studenterna, i Berlin ej mindre än 4,500, står i fält, och man
kunde därför anse det som en onödig lyx att hålla
universitetsundervisningen i full gång, men ingen har tänkt på att stänga universiteten,
icke ens de särskilda institutionernas anslag hafva afknappats.
Föreståndarna få ^öra de besparingar, de anse lämpliga, och det synes bl. a.
vara en allmän önskan, att de vetenskapliga tidskrifterna alltjämt
utgifvas. Man ser blott till, att inga penningar gå till utlandet. På
liknande sätt handla alla, både köpmän, fabrikanter, jå t. o. m. teatrarna.
Man måste se till, att alla kunna förtjäna och lefva, och därför blifva
penningarna i omlopp, men hvar och en sparar så mycket som möjligt,
och, när hela nationen så gör, sparas stora summor, hvilka förut
förslösades men nu göras räntebärande i nya krigslån. De penningar,
som krigföringen kostar, gå från staten till fabrikanten, från denne till
hans arbetare, från dessa till lifsmedelproducenten; hos hvar och en
stannar någon vinst, och denna går, i form af teckning på ett nytt lån,
tillbaka till staten. På detta sätt medför kriget ingen skuldsättning
till andra länder, såsom i Frankrike, England och Ryssland, utan staten
kommer i skuld till de enskilde medborgarne, och de nödvändiga
förlusterna i material täckas till stor del genom inhemskt bergsbruk,
kolbrytning och skogsskötsel.
I många fall har man kunnat lätt nog göra sig oberoende af tillförsel
från utlandet. Tyskland behöfver ej längre köpa salpeter från
Sydamerika till sprängämnen, utan nu framställas kväfveföreningar för
ammunition och jordbruket på artificiell väg, (syntetisk ammoniak och
kalk-kväfve). Dessutom finnas i landet af sådana material, som detta ej
direkt producerar, oerhörda förråd, hvarigenom Tyskland är i stånd att
hålla ut. Men i fråga om koppar är den inhemska produktionen
otillräcklig, och en stor del af behofvet har förut måst inköpas från Amerika.
Emellertid finnes koppar i form af kopparkärl i alla hem, och, då sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
