Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
visade, hvilken aktiv form hos det nya ämnet hade samma konfiguration
som utgångsmaterialet. Att så skulle vara fallet stod i
öfverensstämmelse med van91 Hofs uppfattning af Valensen som riktad kraft, och då
man dessutom redan sedan Pasteurs tid kände åtskilliga sätt att
omvandla en aktiv form i den motsvarande inaktiva, så föreföll det ej
märkvärdigt, att ett ingrepp just vid den asymmetriska kolatomen skulle kunna
ha en delvis racemisering till följd. En serie arbeten af Waldén från
slutet af 1890-talet har dock visat ohållbarheten af denna uppfattning,
ty Waldén fann t. ex. bland annat, att 1-klorbärnstensyran vid
behandling med silfveroxid och vatten öfvergår i l-äppelsyra, men vid inverkan
af kali eller natron med flera baser öfverföres i d-äppelsyra. Vid en af
dessa omvandlingar har alltså en omställning af radikalerna kring den
asymmetriska kolatomen ägt rum, och Waldén själf såväl som Fischer,
Mc Kensie, förf. m. fl. ha visat, att man alltid vid substitution vid
asymmetriskt kol måste vara beredd på, att konfigurationsväxling (s k.
Waldensk omlagring eller omställning) kan inträffa. Man har dock ännu
knappast i något fall kommit längre än till att behöfva minst två
reaktioner, innebärande substitution vid asymmetrisk kol, för att genom
erhållande af motsatt vridande former af samma förening få afgjordt, att
vid en af dessa reaktioner omställning inträffat, och då det således ej är
möjligt afgöra, i hvilken reaktionsfas detta skett, så äro tydligen alla
sådana omsättningar odugliga för konfigurationsbestämningar.
Den Waldenska omlagringen innebär uppenbarligen också, att läran
om af hvarandra oberoende, riktade valenser är oanvändbar som teoretisk
grundval för arbeten med omsättningar, där ingrepp göras just vid
bäraren af isomeriorsaken, nämligen i ofvannämnda fall vid en asymmetrisk
kolatom. I själfva verket hade denna lära redan tidigt stött på motstånd
från åtskilliga håll, men att den likväl under lång tid accepterades af
flertalet kemister berodde dels på den utveckling af densamma, som under
namn af JBaeyers »spänningsteori» (1885) kom till användning för
förklaring af beständigheten hos föreningar med ringslutna kolkärnor, dels
ock på det skenbart glänsande sätt, hvarpå Wislicenus (1887) lyckades
utbilda v an’t Hoffs på samma föreställning orn Valensen grundade
uppfattning om isomeriförhållandena vid etylénderivat.
I och med att två kolatomer äro bundna vid hvarandra medelst två
valenser, bli de enligt ofvannämnda föreställning om dessa valenser som
två skilda krafter fixerade i sitt läge i förhållande till hvarandra, och af
exempelvis etyléndikarbonsyror af konstitutionen HOCO * CH : CH • COOH
bör man kunna vänta sig två former, motsvarande konfigurationsformlerna
HOCO—C—H HOCO-C—H
i
H—C—COOH och HOCO—C-H
träns- cis-
hvilka böra visa i någon mån olika egenskaper. Just fumar- och
malein-syrorna motsvara båda den anförda strukturforrneln, och en af dem bör
alltså kunna representeras af den med träns- betecknade formeln, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
