Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
i en enda ring omkring nubiern I första rummet har Nicholson velat
förklara, huru de svängningsrörelser inom atomen uppkomma, som gifva
upphof till det för atomen karaktäristiska spektret. Genom inverkan af
yttre krafter anser Nicholson att elektronerna i ringen kunna råka i
svängningar, hvarvid svängningar med olika frekvens, beroende på antalet
elektroner, skulle kunna uppkomma. Nicholson har också för ringar
med ett fåtal elektroner beräknat, hvilka frekvenser som äro möjliga och
därmed bestämt, hvilka linjer som måste ingå i respektive atomers spektra.
Utrymmet medger icke att här närmare ingå på Nicholsons beräkningar,
utan inskränker jag mig till att meddela, att hans beräkningar i vissa fall
förvånansvärdt väl öfverensstämma med observerade fakta. Sålunda har
spektret för nebulium, ett ämne som visserligen ännu icke kunnat
påvisas hos kroppar från jorden men som länge varit kändt genom studiet
af nebulosornas spektra, visat sig i alla afseenden stämma med det af
Nicholson beräknade. Nicholson har till och med kunnat förutsäga
tillvaron af en linje, som först sedermera blifvit upptäckt.
Beträffande nucleus’ byggnad inför Nicholson en speciell teori, enligt
hvilken en atomkärna af två, tre, fyra o. s. v. positiva elektroner icke får
tänkas som två, tre eller fyra intill hvarandra lagrade skilda elektroner,
utan de positiva laddningarna skulle i stället sammansmälta till en större
sfär, hvarvid elektricitetens täthet icke skulle ändras, och till följd häraf
skulle nucleus’ volym vara proportionell mot elementarladdningarnas antal.
Med tillhjälp af denna teori kan Nicholson draga viktiga slutsatser
angående de olika atomkärnornas massor. Om de positiva elektronernas
antal antages vara n, blir således atomkärnans laddning ne, och om detta
uttryck insattes i formel 1), i stället för E, blir sålunda nuclens massa
2 n2e2
= —––– De olika atomkärnornas massor skulle således vara propos
o a
n2 . . s —
tionella mot—-. Då radien (a) är proportionell mot ^/v, om v är
vo-a
lymen, och då v enligt Nicholsons teori är proportionell mot n, måste massan
n2
sålunda blifva proportionell mot ^z = n5/3. Enligt Nicholson skulle alla
Vn
grundämnen vara uppbyggda af de fyra urämnena, Jcoronium, väte,
nebulium och protofluor. Af dessa anses kononium och protofluor hafva
blifvit påvisade i solens korona och nebulium, såsom ofvan påpekats, i
nebulosorna. Koronium skulle innehålla 2, vätet 3, nebulium 4 och
protofluor 5 positiva elektroner. Förhållandet mellan massorna hos dessa
element skulle nu på grund af det nyss anförda lätt kunna beräknas
sålunda:
25/3 : 35/3 : 45/3 : 55/3 = 3,1748 : 6,2403 : 10,079 : 14,620.
Då vätets atomvikt antages vara 1,008, finner man häraf följande
värden på atom vikterna för ifrågavarande element, nämligen för
Koronium ......... 0,513,
Vätgas (H) ......... 1,008,
Nebulium (Nb) ... 1,6277,
Protofluor (Pf) ... 2,3607.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
