Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Pierce^ trott sig finna, att atomabsorptionslcoefjieienten, som uttrycker
huru stor del af energien som absorberas, då strålarna passera en yta,
som innehåller en atom per cm, är proportionell mot fjärde potensen
av atomtalet. Till stöd för denna uppfattning hafva de dock endast
kunnat anföra observationer af atomabsorptionen vid ett fåtal metaller.
Då det förefallit mig sannolikt, att ett närmare studium af
röntgenstrålarnas absorption borde kunna lämna några bidrag till lösandet af
frågan om atomernas inre byggnad, har jag utfört en serie försök2 i
ändamål att bestämma atomabsorptionskoefficienterna för så många
grundämnen som möjligt. Jag har därvid hufvudsakligen användt lösningar,
hvarvid jag utgått från att absorptionskoefficienten för en lösning kan
additivt beräknas ur de ingående atomernas absorptionskoefficienten
Mätningarna ha afsett att fastställa förhållandet mellan
absorptionskoefficienten hos ett l cm tjockt skikt af lösningen och motsvarande koefficient
för ett lika tjockt vattenskikt. Af det funna värdet på nyssnämnda
förhållande har sedermera beräknats den relativa
molekylabsorptionskoeffi-cienten (R) för det lösta ämnets molekyler (i förhållande till
molekyl-absorptionskoefficienten för H2O som enhet). Sedan R för NaC103 och
NaCl sålunda funnits vara respektive 14,2 och 11,5 finner man lätt
värdet på den relativa atomabsorptionskoefficienten (p) för syre.
Skillnaden mellan nyssnämnda båda värden måste nämligen bero på 3
2 7
atomer syre, och p för syre måste således blifva —^- = 0,9. Då R för
C)
H20 antagits vara 1,0, finner man sålunda med tillhjälp af det funna
värdet för syre, att p för väte bör vara 0,05. Med tillhjälp af värdena
för syre och ’väte finner man sedan lätt p för Cl ur HCl, för S ur
H2S04? för N ur HN03 o. s. v. Öfverensstämmelsen mellan de värden
för ett och samma ämne, som på detta sätt beräknats ur olika kemiska
föreningar har varit ganska god t. ex. för Na ur NaCl 2,0 och ur NaOH 1,82.
Likaledes har öfverensstämmelsen mellan värdet på p för en metall som
beräknats ur en saltlösning, visat god öfverensstämmelse med det värde,
som erhållits genom att bestämma p hos metallen i fast form, t. ex. för
Cu ur CuCl2 65,1, ur metall 65,4. I tabellen å sid. 158 upptagas
värdena på de relativa atomabsorptionskoefficienterna (p] för 36 grundämnen
(G), hvarjämte äfven upptagas de respektive grundämnenas atomtal (N).
Om man frånser ett par smärre afvikelser, som säkerligen bero på
försöksfel, växer p med undantag för W oafbrutet med stigande atomtal.
Hvad afvikelsen vid W angår, beror den säkerligen på, att det använda
röntgenrörets antikatod är förfärdigad af Wolfram, till följd hvaraf
denna metalls karaktäristiska strålning är proportionsvis mycket starkare
företrädd än strålar af andra våglängder. S. k. selektiv absorption, som
består däruti, att en metall lättare släpper igenom de för metallen
karaktäristiska än andra strålar, måste därför göra sig proportionsvis mer
gällande vid W än vid andra ämnen, till följd hvaraf absorptionskoef-
4 Bragg and Pierce, Phil. Mag. 28 (1914) s. 626.
2 En utförlig redogörelse för dessa försök kommer att inflyta i Meddelanden från
Kungl. Vetenskapsakademiens Nobelinstitut b. 3. Nol6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
