Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
mentets eldprof. Ingenting, inte ens den mest fulländade kemiska
process, är något afslutadt, som icke kan ändras, förbättras eller alldeles
ersättas med något nytt, som lättare förer till det afsedda målet. Jag
behöfver blott erinra om Leblanc-sodaprocessen, som under sin utveckling
nådde en knappt anad fulländning, men det oaktadt ersattes med en
metod, som teoretiskt sedt förefaller otroligt enkel, nämligen inverkan af
ammoniumbikarbonat på en koksaltlösning. I praktiken blef denna
metod visserligen icke så enkel som det låter, utan det fordrades lång tid
och träget arbete att göra den användbar och konkurrenskraftig.
Liknande, om ej fullt så typiska förlopp kunna nog framdragas äfven från
andra håll; så t. ex. hafva under senare åren många försök gjorts att
framställa sprit ur cellulosa. Bland de närvarande finnas kanske de,
som erinra sig, att vid Stockholmsutställningen 1897 förekom ett
sprit-prof, framställdt af norrmannen Simonsen genoom behandling af sågspån
med svafvelsyra, hvarigenom cellulosan åtminstone delvis försockrades
och det erhållna sockret sedan kunde förjäsas, men den erhållna spriten
luktade och smakade terpentinolja och ställde sig troligen alltför dyr.
Några år därefter sökte ingenjör V. Frestadius i Sthlm att med stöd af
ett franskt patent (Renaud) göra sprit af vanligt torfströ genom dettas
behandling med svafvelsyra. Äfven detta försök gaf ett positivt resultat,
och spriten var af god beskaffenhet men utbytet alldeles för dåligt.
Sedan kunde nian i tidskrifterna få läsa om stora fabriker för tillverkning
af sprit ur cellulosa, men om någon lifskraftig industri på detta område
hördes ingenting, förrän ingenjör Gr. Ekström här i Kemistsamfundet den
22 oktober 1909 redogjorde för sin metod att ur sulfitlut framställa sprit.
Detta var ett alldeles nytt uppslag, som verkligen ledde till resultat och
ett mycket godt resultat, och numera tillverkas i Sverige vid tre
sulfitfabriker omkring 2 millioner liter alkohol af 100 %. Skulle nu
spritfabriker anläggas vid flertalet af våra sulfitfabriker, kunfie man
säkerligen täcka en stor del af om icke hela vårt spritbehof och därigenom
nyttiggöra ett förut värdelöst eller skadligt affall. Kunde man dessutom
ur sulfitluten tillgodogöra återstoden som bränsle enligt Strehlenerts
metod, beskrifven i denna tidskrift 27/3 1913, så hade man bokstafligen
skapat fram stora ekonomiska värden för vårt land ur så godt som intet.
Med dessa exempel har jag blott velat framhålla, huru epokgörande
upptäckter stundom göras till synes oberoende af gifna förutsättningar,
och därvid skulle ett försökslaboratorium, anlagdt för försök i stor skala
vara synnerligen värdefullt. Vi veta alla, att en massa kemiska
patenter årligen uttagas, men att döma af det förhållandet, att endast
mycket få af dessa verkligen vinna tillämpning i praktiken, torde man kunna
sluta, att de flesta blott hvila på teoretiska funderingar, hvilket inom
kemien ej är ett nog bärkraftigt underlag.
Om nyttan af ett försökslaboratorium torde väl knappast råda mer än
en mening, men huru behofvet af ett dylikt laboratorium bäst skall
tillgodoses är ej lika gifvet, helst som den kemiska industrien i Finland
och Sverige ej arbetar under alldeles samma förhållanden, i det att den
hos oss torde vara mera omfattande och äfven representera flera slags
tillverkningar än i Finland, hvarigenom ett dylikt laboratorium i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
