Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
kommitté beräknade år 1913 produktionskostnaden pr liter mjölk till
11,8 öre vid producentens station.
Under de senaste åren har, under trycket af den dåliga ekonomien
för mjölkproduktion, bland jordbrukssakkunnige den åsikten gjort sig
gällande, att fläskproduktion bör föredragas framför mjölkproduktion.
Detta framhölls äfven under landtbiuks veckan 1915 i förut citerade
föredrag, äfven som i en artikel i N. D. A. för den 28 maj i år af
länsagronomen C. W. Hjorth, däri han säger: »Ett land med väl ordnad och
intensivt skött fläsk- och köttproduktion har sin krigsberedskap på
lifs-medelsproduktionens område bättre ordnad än om mjölkproduktionen
gjorts till det väsentliga i husdjursskötsel; och gäller det att välja
emellan fläsk- och köttproduktion, har den förra afgjordt företräde, om med
kött afses nötkött. Detta af den orsak, att svinafveln och svingödningen
på gamma tid ger omkring 10 gånger så mycket fläsk som
nötboskaps-afveln ger kött.»
Vidare bestreds under förstnämnda diskussion i pressen mitt
påstående, att utbytet af kreatursfodret i djurkroppen vore ringa, ty, sade jag,
det mesta åtginge för uppehållande af lifsprocessen. Man sökte bevisa
motsatsen genom att anföra rekordsiffror från högmjölkningsperioden hos
djuret eller från den korta gödningstiden för slaktboskapen, men det
förbisågs, att utbytessiffran måste räknas för djurets hela lifslängd, då den
blefve blott en bråkdel af hvad som anförts, och att isynnerhet
uppfödandet af svin med skummjölk endast återgaf ve en ytterst ringa del
af det för dennas alstring i första hand använda fodret. Under sådana
förhållanden vore det klart, påstods af mig, att dyrtid skulle inträda.
Erfarenheten från hela världen, där intensiv djurskötsel fått ersätta den
moderata och för eget behof afsedda, visade detta. Kraftfodret, som gaf
människoföda i andra hand, blefve genom den starka efterfrågan dyrare
än brödfödan. Dyrtidsskrufven pressades på detta sätt uppåt. Ju mera
djurprodukter som frambringades, ju större efterfrågan blefve det på
fodermedel, som därigenom oupphörligt stege i pris, hvilket i sin tur
medförde en fortsatt stegring af priset på djurprodukter o. s. v. uppåt.
Därför borde enligt min mening jordbruket ledas så att spannmålsimporten
bortfölle, likaså införseln af fodermedel och att af djurprodukter, som
visserligen icke kunde undvaras, endast tillverkades vårt eget behof, som
därtill borde inskränkas, ej något för export. Jordbrukarne hade rätt
att få betaldt för sina produkter så att de lämnade vinst och hade ej
skyldighet att göra uppoffringar för andra samhällsklasser.
Landtbruket vore fortfarande modernäringen, som minst lika mycket som öfrigt
förvärf borde omhuldas. Opinionen bland jordbrukarna öfvergick
småningom delvis till fördel för den åsikt jag tillåtit mig att förfäkta. På
samma sätt har nu en ej ringa del af pressen, som till en början intog
en afvisande hållning mot hvad den kallade mina »funderingar», slagit
om och utdömt det hittills dominerande jordbrukssystemet. Endast
några extrema auktoriteter och konsulenter yrkade fortfarande på
ytterligare ökning af djurskötseln och att sädesodlingen än mera borde
inskränkas. På det moderata hållet medgafs visserligen att
brödsädes-bristen stigit i samma mån som produktionen af djurprodukter, men att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
