Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
tionen hos oss, i synnerhet har så ägt rum under de bägge sista
krigsåren, men den är ändå liten i jämförelse med vissa andra länders.
Enligt den s. k. internationella regeln var sockerförbrukningen hos oss
år 1914 pr person 28.71 kg. och 31.36 kg. 1915, medan den i
Danmark var 39.52 kg., i England 42.52 kg., i U. S. A. 34.44 och i Nya
Zeeland 56.70 kg. 1911—1913. Att genom kreaturskroppen producera
mera fett än vi själfva oundgängligen behöfva är ett slöseri, som för
med sig dyrtid och förlust för jordbruket, hvilken förlust måste ersättas
genorn höga pris på de lifsmedel, som växa direkt på jorden.
Den nu inträffade sockerbristen hade varit lätt att förutse.
Konsumtionen växer, men produktionen har stått stilla eller gått tillbaka.
Bet-afverkningen har gått ner från 1.03 mill. ton år 1906/7 till 974,409 ton
år 1914/15 samt råsockerproduktionen från 162,400 ton till 154,100 ton,
blott med ett års större tillverkning än 1914/15, nämligen för 1910/11
med 173,900 ton. Sockerutbytet, sorn förstnämnda år var 15.63 % och
sistnämnda 15.61 %\ har således ej stigit, men betarealen har minskats,
hvilket i sin tur beror på omotiverad fruktan för öfverproduktion.
Till sockerbristen har också bidragit 1913 års riksdags olämpliga
beslut om sänkning af sirapstullen, som föregaf s skulle gagna den mindre
bemedlade befolkningen, men det blef motsatsen, såsom också då
förutsades af sakkunskapen. Maximipris å raffineradt socker och å sirap vid
försäljning till allmänheten i öppen bod har fastställts enligt förordning
af den 30 juni 1916 till 65—70 öre för olika kvaliteter socker, medan
engrospriset för mörk och golden sirap uppgår till resp. 50.6—60.6 öre
pr kg., d. v. s. pr ett kg. rent socker däri till resp. 67.4—80.8 öre efter
75 % sockerhalt. Detta pris anses af minutörerna för lågt för svensk
sirap, hvarför de föredraga att sälja utländsk, som ej drabbas af
maximi-prisförordningen. Minutpriset är f. n. för olika sorter 52—62 öre för
svensk och 70 öre för amerikansk, således efter sockerhalt resp. 69—83
—93 öre pr kg., d. v. s. dyrare än rent socker. Detta har således
blifvit tullnedssättningens resultat. Tull och accis å sirap borde vara
densamma som för raffineradt socker. Sirapen hade då till förmån för
konsumenterna kunnat trängas ur marknaden. Nu premieras importen af
sirap genom den lägre tullen och frånvaron af accis. Sirapskonsumtionen
var i medeltal pr år 1911/14 c:a 16,000 ton, motsvarande en betareal
af c:a 2,900 hektar, som med en annan tullagsstiftning hade kunnat
komma jordbruket till godo, samtidigt som konsumenterna blifvit af med
den dyra och osmakliga, importerade kolonialsirapen; och staten skulle
fått en ökad inkomst af sockertillverkniDgen af c:a 1.6 mill. kr. pr år.
Den för jordbruket och konsumenterna viktiga frågan om billigt
socker har således kommit på afvägar. Det har gått så långt att regeringen
ej tillåter import af utländsk arbetskraft för betodlingen, då svensk är
svår att få, hvilket misstag i år blir ödesdigert för den klena betskörden
och kan komma att medföra minskning af betarealen för ett kommande
år med däraf följande ytterligare sockerbrist. Betodling och
sockertillverkning äro for landets lifsmedelsproduktion således ett plus, som bör
göras så stort som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
