Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
egen natur begrundad kännedom om dess ställning i det kemiska
systemet eller med andra ord dess närmare konstitution. Det första villkoret
härför är Öfverförandet af ligninet i lösning. En sådan erhålles vid
framställning af alkalicellulosa, men den har ej visat sig ägnad såsom
underlag för någon forskning härom. Ligninets lösning i sura sulfiter,
grundlaget för sulfitcellulosaprocessen, synes däremot lämpligare. I denna
lösning förekommer visserligen ligninet förenadt med sulfitet, men i
öfrigt har man ingen grundad anledning antaga, att det föreligger i en
kemiskt sedt väsentligen annan form än i veden.
I författarens först offentliggjorda undersökningar på detta område
(Tekn. Tidskrift 1892 s. 55) visades, huru man kunde erhålla en del af
detta lignin isoleradt. Det innehöll 64,86 % kol och 5,66 % väte.
Genom dessa undersökningar trädde detsamma först /ram såsom en distinkt
från vedens öfriga beståndsdelar skiljd kropp, kvalitativt utmärkt genom
den intensiva rödbruna färg, med hvilken det löser sig i konc.
svafvelsyra, en reaktion som fått praktisk användning för påvisandet af lignin
i papper. Jag angaf redan då granvedens sammansättning att vara
ungefär följande:
Cellulosa................................................... 50 %
Andra kolhydrater....................................... 16 %
Lignin......................................................... 3O %
Andra ämnen ............................................. 4 %
100 %
I det väsentliga gäller ännu denna uppfattning. Då de »andra
kolhydraterna» i nyare tid fått en stor praktisk betydelse, i det de utgöra
utgångsmaterialet för sulfitspriten, torde det vara skäl att gifva dem ett
särskildt namn. Jag föreslår benämningen »lignoser» eller, om man vill
särskildt framhålla deras karaktär af polysackarider, lignosaner (af lignum:
ved). Ett viktigt steg för utvecklingen af vår kännedom orn ligninet
var dess fullständiga isolering ur veden, som jag1 fann kan ske medelst
svafvelsyra af 70 i% H2 S04. Härvid erhålles verkligen cirka 30 %
lignin med en sammansättning af 66,67 % kol och 5,49 % väte,
sålunda föga skiljdt från den förra analysen. Denna möjlighet att
fullständigt afskilja ligninet ur veden har nyligen fått en stor praktisk
betydelse genom Willstätter2. Han använder högst konc. saltsyra, hvilken
liksom svafvelsyran af angifven sammansättning redan vid vanlig
temperatur löser alla kolhydrater, men däremot ej spår af lignin. Då
kolhydraterna därvid tillika nära fullständigt försockras enligt Willstätters
iakttagelser, så erbjuder denna väg ett medel att öfverföra kolhydraterna
fullständigt eller nära fullständigt i sockerarter, hvilket under
omständigheter kan få praktisk betydelse, då man kan i vakuum afdéstillera
saltsyran vid låg temperatur, utan att kolhydraterna sönderdelas.
Den arbetshypotes som jag för många år sedan uppställde (Sv. kem.
tidskrift 1897) rörande granvedligninets kemiska byggnad var, att detta
i genetiskt sammanhang med koniferylalkohol
1 Sbhwalbe: die Ghem. der Cellulose s. 413.
2 Ber. Ber. 1913 s. 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
