Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l
56
Jodnatriums elektrolytiska dissociation.
Af Bror Holmberg.
Enligt van71 Hoff gälla gaslagarna äfven för utspädda lösningar, ehuru
med undantag för lösningar af syror, baser och salter i vatten, där dessa
ämnen förorsaka högre osmotiskt tryck, än som vore att vänta af
mole-kulvikten. Dessa i osmotiskt hänseende skenbart abnorma lösningar visa
dessutom påfallande egenskaper gentemot elektricitet, i det -att de äro
ledande för elektrisk ström, men samtidigt ined strömmens, genomgång
sker materietransport inom lösningen samt materieomvandlingar vid
polerna. Dessa materieomvandlingar bestå i regel i sönderdelning af det
lösta ämnet i enklare komponenter, hvarför fenomenet kallas elektrolys,
och de ämnen, som kunna undergå en sådan sönderdelning, benämnas
elektrolyter.
De egendomligheter, elektrolyterna visa, bero enligt Arrhenius på, att
dessa ämnen i vattenlösning äro dissocierade i elektriskt laddade atomer
eller atomkomplexer, s. k. joner, hvilka ombesörja elektricitetsledningen
genom att vandra med positiv, resp. negativ, elektricitet till den
nega-. ti va, resp. positiva, polen. Efter att ha afgifvit sin laddning på
vederbörande pol, är f. cl. jonen ej längre elektriskt laddad, utan har
öfvergått till ett nytt slags materia, som antingen afskiljes som sådan eller
ock genom reaktion med något annat närvarande ämne kan ge upphof
till någon ny substans. I lösningar, som innehålla samma slags joner,
bör tydligen ledningsförmågan vara desto större, ju fler joner som finnas
på en viss volum, och man bör alltså baklänges ur ledningsförmågans
storlek kunna sluta sig till, hur många joner, som finnas i ett bestämt
fall. Dissociationen af en elektrolytmolekul i två eller fler joner
innebär emellertid ett ökande af de i lösningen befintliga osmotiskt
verksamma molekulslagen, hvaraf ofvannämnda afvikelser från van’t Ho ff8
teori få sin förklaring, och man bör naturligtvis då också t. ex. ur en
fryspunktssänkning, hvilket är den noggrannaste på osmotiska
förhållanden grundade bestämningsmetöden, kunna beräkna den elektrolytiska
dissociationens storlek, eller hur många joner, som finnas i en viss
lösning.-
För bestämning af till hvilken grad en elektrolyt vid en viss
totalkoncentration är dissocierad i joner föreligga alltså flera- metoder,
nämligen elektrokemiska, såsom ledningsförmågebestämningar m. fl., eller
osmotiska, såsom kryoskopering, hvartill för vissa jonslag, nämligen for
syrornas vätejoner och för basernas hydroxyljoner, komma speciella på
katalytiska eller andra kinetiska fenomen grundade bestämningsmetoder,
och ehuru dessa tre kategorier af metoder äro af principiellt olika natur,
ha de genomgående gifvit öfverensstämmande resultat.
Så snart möjlighet till exakt bestämning af jonkoncentrationer
upptäckts, har med samma fråga uppstått, om Guldberg- Waages
rnassverk-ningslag gäller för den elektrolytiska dissociationen liksom för andra
kemiska reaktioner. Denna fråga har utförligast behandlats af Ostwald
med resultat, att massverkningslagen är strängt giltig för ej alltför starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
