Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
0 för Ge, Sb. Bi, As och 2 för de öfriga. För platina uppföres
däremot värdet för Pt/lnPt * * • • emedan data för beräkning af Pt/lnPt * *
ännu icke synas vara för handen. För indium är af liknande skäl
In/lnln * ’ * uppfördt.
Som oberoende variabel inom det periodiska systemet har man som
bekant intill senaste tid betraktat atomvikterna. Ett noggrant
bestämmande af dessa har därför alltid synts vara en viktig uppgift för den
teoretiska kemien — nu har detta intresse ytterligare ökats sedan man
konstaterat att de hittills antagna elementen äro sammansatta och man
börjat forska och spekulera öfver atomernas inre byggnad.
Större betydelse än atomvikten för bedömande af ett grundämnes
kemiska karaktär hafva emellertid de af Piydberg, Rutherford, Moseley, och
andra bestämda ordningstalen för elementen, för hvilka en intressant
redogörelse nyligen lämnats i denna tidskrift af lektor Aurén.1 Den
reella betydelsen af elementens ordningstal eller rätt och slätt deras
nummer synes som bekant vara att det angifver antalet positiva
elektriska enhetsladdningar (elektroner) i atomkärnan. Jag lämnar här en
tabell öfver elementens ordningstal och atomvikter enligt Moseley,
Rydberg m. fl. Siffrorna ofvanför de kemiska tecknen angifva ordningstalen,
och siffrorna nedanför atomvikterna. (Se tab. 2.)
I fig. l återgifves tabellen grafiskt, i det elementens ordningstal införts
som abskissor och de elektrolytiska potentialerna eller frändskaperna som
ordinator. En blick på figuren visar genast en utpräglad periodicitet
1 det de elektrolytiska potentialerna från höga negativa värden för de
starkt positiva metallerna öfvergå till höga positiva värden för de starkt
negativa metalloiderna. Kurvornas form påminner för de två korta
perioderna i systemet (Li—.F och Na—Cl) något om kotangentfunktionen ; inom
de stora perioderna förefinnes däremot en dubbel periodicitet. Ofvanför
abskissaxeln komma positiva element rned högt lösningstryck och
negativa element med svagt lösningstryck (svafvel). Nedanför abskissaxeln
komma positiva element med lågt lösningstryck och metalloider med
högt lösningstryck (O, F, 67, ’Br och J).- Som en brist i det valda
framställningssättet måste visserligen den omständigheten betraktas, att
man icke kan se, om ett element utsänder positiva eller negativa joner.
Om man som ordinator inför lösningstrycken själfva eller ^-te roten ur
dem, så kunde man tydligen i den grafiska framställningen skilja
ka-tioii- och anionbildare.
Att åtskilliga värden äro osäkra, är redan framhållet, och detta
framträder äfven vid ett betraktande af kurvorna. Förutom att värdena för
Ca, Sr, Bä sannolikt äro för höga, synes ju af kurvorna tämligen tydligt
framgå, att de som osäkra betecknade värdena för Gr och Mn verkligen
äro afsevärdt felaktiga.
Jag vill nu öfvergå till att diskutera några viktiga detaljer i den
grafiska framställningen.
1 Svensk Kemisk Tidskrift, årg. 1916, sid. 125 ff., 147 ff.
- Om i st. f. de absoluta potentialerna tabelleras de värden, som svara mot den
Nernsfsksi skalan, så kommer abskissaxeln att gå genom punkten för H; i öfrigt
inträder ingen ändring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
