Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
dyrt. En dylik förstöring af ett för människor utmärkt billigt och godt
födoämne borde vara förbjuden i lag. Den utgör spetsen af en förvänd
landthushållning. Kan på vissa områden af riket ej all skummjölk
säljas i ena eller andra formen till människoföda, så borde
mjölkproduktionen där inskränkas.
Hvad bör göras?
Jordbruket har i alla tider varit Sveriges modernäring och dess
produktion har varit större än all annan, ända tills de sista decennierna,
då industrien utvecklats till en med jordbruket i betydelse täflande
faktor. Industriens bruttotillverkningsvärde är nu c:a 2 milliarder kronor
pr år, och dess nettotillverkningsvärde blir väl, sedan alla
dubbelräkningar frånsetts, c:a 1,500 mill. kr., medan jordbruket f. n. är 1,000—
1,200 mill. kr. med normala varupriser. Jordbruksbefolkningen
minskas, industriens personalantal ökas årligen. Orsaken härtill är den helt
naturliga, att industrien kan betala sin arbetare bättre än jordbruket,
eller med andra ord: industrien bär sig bättre än detta. Hvad
industrien icke hastigt nog kan absorbera i arbetskraft utvandrar. Enda
botemedlet häremot är att jordbruket blir i stånd att betala sina arbetare
lika bra som industrien. Jordbrukets expansion måste ökas och därvid
spelar sädesodlingen den främsta rollen. Landets odlingsmöjligheter, som
nu länge varit illa tillvaratagna, måste bättre utnyttjas. Landtarbetaren
utvandrar i stort sedt till följd af jordhunger. Men ingen större
uppodling af landet med däraf minskad emigration blir verklighet förr än
jordbruket blir lika lönande som industrien.
Villkoren härför äro: i första rummet att de importpremier på
spannmål, som nu faktiskt förefinnas genom disproportionen mellan
spannmåls-och mjöltullen, försvinna, antingen genom höjning af spannmålstullen
eller genom sänkning af mjöltullen. Det förra anser jag icke skulle
vara farligt, enär det icke är spannmålspriset utan mjölpriset, som
bestämmer brödpriset. Att få något sådant till stånd blir emellertid ej
lätt, ty kvarnintresset är ett kapitalistintresse, hvilket jordbruksintresset
åtminstone hittills icke varit eller är. Socialism och kapitalism gå
dessutom numera hand i hand; den förra har infångats af den senare,
hvilket försvårar ordnandet af denna tullfråga.
Spannmålshandeln bör tillika ordnas genom lagerhus och därmed i
samband stående utförselbevis, utan hvilka lagerhusen äro af intet värde,
ty kvarnarna kunna annars fortsätta med sin nuvarande metod, att
underbetala den inhemska spanmålen, äfven proportionellt till dess
emellanåt mindre värde än den importerade. År 1914 var en rörelse i gång
i södra Sverige att få andelskvarnar till stånd, men den förföll genom
krigets utbrott. Kanske kommer den att tagas upp igen efter
fredsslutet, hvarigenom kvarnarnas missbrukade makt öfver den svenska
spannmålsodlingen skulle kunna brytas.
Genom högre lön åt jordarbetaren bindes han på landet. Industrien
skulle icke förlora härpå eller blifva i saknad af arbetskraft, ty bättre
villkor för jordarbetaren kvarhålla honom i hemlandet, och hvad
jordbruket då ej skulle kunna absorbera af arbetskraft tager industrien. Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
