Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
mår att upptaga och på något sätt äfven kemiskt binda kolningsgasernas
kolväten, således i hufvudsak metan. "Därigenom skulle kolhalten men
ändå mer vätehalten stiga. Ohållbarheten af Jupns teori, som författaren
förut ansett sig böra betvifla1, framgår emellertid af följande försök. I
ett rör kolades under inledning af kolsyra och i ett andra under
inledning af metan. Kolningstiden var 15 timmar, däraf 10 vid sluttemperaturen.
C H
Vid inledning af kolsyra............ 83,8 °/0 3,8 X
» » » metan ............ 82,8 » 3,9 »
Om nu beckkoksen endast delvis och inverkan af kolväten icke alls
förmår förklara den höga vätehalten hos kol framställdt under starkt tryck,
kan det vara af intresse att undersöka, om icke möjligen koloxiden
utöfvar något inflytande i den riktningen. Åtskilligt talar härför.
Reaktionen 2 CO ^" 11^ C + CO2 fordrar för hvarje temperatur ett
bestämdt jämviksläge mellan kolsyra och koloxid. Man vet att detta vid
700° inträffar, när koloxiden innehåller 7 % kolsyra. Vid försök n:o 18
tab. II vid 560° innehöll gasen 80 delar kolsyra på 20 delar koloxid.
När jämviktsläget inträffar vid 560° vet man visserligen icke, men det
synes högst osannolikt, att det skulle ligga vid så hög kolsyrehalt som
80 %. Detta tyder på att det, utom reaktionen 2 CO ^__ll C -f CO2,
äfven försiggår en annan koloxidreaktion, som icke är omvändbar. Äfven
andra skäl tyda därpå. Vid förut omtalade försök, då kolningen skedde
dels i kolsyre- och dels i koloxidatmosfär, erhölls i förra fallet 83,2 %
kol och 3,8 % väte och i senare fallet 83,8 % kol och 4,2 % väte. Profvet
i koloxidatmosfär har således en högre kolhalt, men äfven en högre
vätehalt. Se vi på försök n:o 19 tab. III, där kotoxiden haft tillfälle att
verka dubbelt så lång tid som vid det föröfrigt lika försöket n:o 9 i
samma tabell, så finna vi, att vätehalten är proportionsvis väsentligt större
än vid det förra. Samma företeelse se vi äfven vid försöken i tabell IV,
där färdigt kol upphettades tillsammans med ved i tillsmält rör. Kolets
kolhalt har därigenom stigit, under det att vätehalten, om den ock ej
stigit nämnvärdt, åtminstone blifvit oförändrad.
Frånse vi träkolets verkliga sammansättning och endast taga hänsyn
till en kol-, en väte- och en syreatom, så kunna vi formulera en
koloxid-reaktion, som för till högre både kol- och vätehalt, på föjande sätt:
(R) C . H . O + CO - (R) C2 . H . + CO2
Som förut är omtaladt voro försöksrören invändigt fullständigt belagda
med en hinna af förkoksade tjärprodukter. Då detta således erbjöd en
synnerligt stor reaktionsyta, kan man fråga, hvarför icke koloxiden i
första hand reagerade med detta kol och endast i underordnad mängd
med själfva träkolet. Strängt taget är ju icke heller bevisadt, att icke
så skett, ehuru det af flera förhållanden synes osannolikt, men det låter
väl tänka sig, att endast absorberad koloxid, som ju befinner sig i ett
alldeles särskildt fysikaliskt tillstånd, förmår att hastigare reagera. Af
denna orsak skulle koloxidreaktionen så godt som uteslutande försiggå i
själfva träkolet, ty af allt hvad man känner om gasers absorption kan
man säkert förutsätta, att koksprodukternas absorptionsförmåga är ytterst
liten i förhållande till träkolets.
1 Bihang till S. K. A. 1912, sid. 565.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
