Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
fil. doktorn L. G. Thomé vid Alnarp, docenten vid Uppsala universitet,
d:r Harald Nordenson och fil. doktorn Jarl Lublin, Stockholm.
§ 4. D:r J. Lublin föredrog ett meddelande om det »kemiska
industrikontoret» af ingeniör Alf. Larson, som af sjukdom blifvit hindrad
att infinna sig vid dagens sammanträde. Meddelandet finnes infördt i
detta häfte.
Med anledning af meddelandet uttalade ordförandet Samfundets och
sin egen glädje öfver att kemiska industrikontoret trädt i verksamhet
och redan hunnit företaga åtskilliga viktiga utredningar, ett bevis på
behofvet af dess tillkomst. Beträffande det mera i förbigående
framkastade förslaget om Svensk Kemisk Tidskrift såsom kemiska
industrikontorets organ fordrades en ekonomisk utredning af villkoren för ett
sådant samarbete, hvilket, såsom man finge hoppas, skulle blifva till
båtnad för båda parterna.
§ 5. D:r Ekstrand refererade en kortare uppsats af senator Edv.
Hjelt i Helsingfors om den organiska kemiens utveckling under de
senaste 25 åren. Referatet införes i ett följande häfte.
Kort belysning af det tyska lifsmedelsproblemet.
Föredrag hållet i »Kemistsamfundet» den 26 april 1917 af Otto Cyrén.
(Forts. fr. XXIX, 180).
En särskild svårighet vid lifsmedelsfördelningen i Tyskland vill jag vid detta
tillfälle ej förbigå. Jag talade förut om olika lottade landsdelar, t. ex.
industrilandet Sachsen och åkerbrukslandet Bayern. Vi få inte glömma,
att dessa också äro skilda stater, förbundsstater inom riket, men med
själf bestämmanderätt. Här höllos gränserna länge stängda, man förbjöd
i en del lifsmedelsutförseln o. s. v. Alla ha anslutit sig till
kortsystemet, men det tog lång tid, innan maximipriserna blefvo desamma öfver
hela riket, och angående utförseln bestämmer som sagdt hvar stat för sig.
På grönsaker är i allmänhet intet maximipris, ingen centralisation,
det vore också svårt realisera; där bestämma förbundsstaterna själfva efter
behag, reglera sin utförsel, stänga denna, om de ej bli eniga, och få
kompensationer af grannstaten o. s. v. Detta försvårar naturligtvis den
jämna fördelningen, men å andra sidan: där ett öfverskott är förhanden,
söker man också bli af med detta till så godt pris som möjligt.
Vi komma så slutligen till prisfrågan; väl den kinkigaste och mest
komplicerade af dem alla. Att staten måste ingripa regulerande i
prisfrågan, därom råder väl blott en mening. Men statens delvisa
bort-eliminering af den fria handeln medför en del olägenheter. Staten kan
väl på detta sätt delvis borteliminera den fria handeln, men kan ej
förhindra, att intressekonflikter uppstå mellan dess egen sträfvan för det
allmännas bästa och den enskildes — såväl producentens som
förbrukarens egennyttiga handlingar. Den fria handeln omöjliggjorde dylikt, så
snart denna hämmas, mister marknaden sin rörlighet och förlamas.
Däremot undertryckes den osunda kedjehandeln, ocker och liknande. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
