Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
lande kurvor — en slags våglinje — om man ritade upp dem. Första
tiden togs säden starkt i anspråk, djuren nedslaktades, det blef kött i
långa banor. Så kom reaktionen, köttdieten måste inskränkas, säden
var ej alltför riklig, potatis och grönsaker kommo till största
användning. 1916 blef skörden utmärkt; brödet blef bättre och rikligare: barn
och arbetare fingo påbrödskort; potatisen var rarare, grönsaker och nu senast
särskildt rofvor och kålrötter måste ge ersättning. Men kreatursstammen
hade åter ökats och köttransonerna ha långsamt men säkert stigit.
Grönsakerna hade under senvintern i följd af potatis bristen stigit väldeliga i
pris men nu fram på våren visade sig, som ju var att vänta,
potatistillgången betydligt rikligare än under vintern. Den hade under den
långa och hårda frostperioden ej kunnat tagas ur sina förvaringsrum
och transporteras. Alltså kunna åter både kött- och potatisransonerna
höjas.
Under en blockad måste naturligtvis landtbruket främjas på alla sätt,
det är klart; prissättningen måste ske, att för den stora allmänheten
öfvervinneliga priser erhålles, och så att landtbrukaren belönas för sin
möda och sporras till fortsatt arbete. Det finns personer, som äro emot
hela ransoneringssystemet och föreslå en lösning på så sätt, att hvarje
stad elleå samhälle ingår ett slags intressegemenskap med närboende
landtbrukare, understöda dem med kapital o. d. och i utbyte få sitt
kontrakterade lifsmedelsbehof fylldt enligt öfverenskomna priser. En
god idé, som ju redan praktiserats och torde få många efterföljare. Så
få vi ej glömma, att tyskarne längs nästan alla fronter stå i fiendeland,
att soldaterna efter bästa förmåga åter röja och sköta landet, där kriget
gått fram, att de ockuperade länderna mer eller mindre hämtat sig från
krigsdagarna och kunna förse både befolkning och trupper.
Enligt min fasta öfvertygelse är lifsmedelsfrågan i Tyskland icke blott
icke öfverhängande, kritisk, utan ej ens allt för svårartad. Tyskland har
säkerligen under de 2 senaste månaderna genomgått den värsta krisen,
hvad lifsmedlen beträffa, det svåraste är öfver, hur länge kriget än skulle
vara. Och folket har burit allt med ett jämnmod, som är beundransvärdt
och som borde mana till efterföljd, särskildt i länder, där befolkningen
ännu lefver i fred och ej har en aning om, hvad krig vill säga, och
där inga alltför svåra inskränkningar behöft ifrågakomma. När nu åter
potatis finnes att få, och rofvor, kålrötter o. d. fortfarande ej ens
beslagtagits, utan i stora mängder få användas till foder, så länge den
väldiga kreatursstammen finnes och landet odlas som hittills, finnes ingen
större nöd och hunger i Tyskland. Hvad är förresten nöd, hunger?
Har inte hvarje besökare af en storstad, fabriksstad — för att ej tala
om världsstäderna — sett hunger och elände nog under fredstid?
Af-tärda, dåligt närda både unga och gamla. Ofta beroende på dålig luft,
ohälsosamt arbete, osunda bostäder, hunger och umbäranden. Men visst
icke alltid, långt ifrån; vi få ej glömma, att arbetarklassens kvinnor
ofta ej förstå laga god, närande mat; detta faktum är naturligtvis ännu
svårare under kriget, när det för en duktig husmoder blifvit ett problem
att kunna hushålla och ge omväxling. Vi känna ju stora länder, som
exporterat och exportera massor af säd o. d., t. ex. Indien, Egypten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
