Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
i stereokemien. Det stereokemiska betraktelsesättet rönte visserligen till
•en början starkt motstånd på många håll och vann endast småningom
insteg, men mot slutet af 1880-talet hade det redan en ganska fast
position. Dess glansperiod inföll dock senare, under de tvenne närmast
följande decennierna. Det var särskildt E. Fischers på 1890-talet utförda
betydelsefulla och glänsande undersökningar öfver sockerarterna, som
utgjorde pröfvostenen för denna teori eller rättare f Or dess kärna, läran om
den asymmetriska kolatomen. Men äfven på andra områden — t. ex.
särskildt terpenernas — visade sig teorien i tillämpningnn motsvara
rådande förhållanden. Ett viktigt framsteg.på stereokemiens område
utgjorde insikten, att icke blott kolatomerna utan äfven kväfveatomerna i
en molekyl kunna betinga stereoisomeri. Det var närmast den
geometriska isomerien, som här kom till synes, den som motsvarar
cis-trans-isomerieii hos de omättade och cykliska kolföreningarna. Den iakttogs
först hos oximerna och erhöll sin förklaring genom Hantzch och Werner
men har sedermera uppvisats hos diazo- och azokroppar, hos cykliska
kväfveföreningar m. fl, Något senare kunde med visshet ådagaläggas,
att den femvärda asymmetriska kväfveatomen, i likhet med den
asymmetriska kolatomen, kan ligga till grund för optisk aktivitet och isorneri.
Särskildt Pope och Peachey, Weåekind och Meisenheimer ha genom sina
på 1890-talet och senare utförda undersökningar inlaggt förtjänst på detta
område. Men äfven andra element hafva visat sig i organiska föreningar
kunna vara centra för den optiska aktiviteten och således äfven för den
stereoisomeri, som kallas optisk isomeri, så svafvel, fosfor, Silicium och
många flervärda metaller, såsom Werner vid sina undersökningar öfver
komplexa föreningar uppvisat. Den af van’t Hoff uppställda läran om
den asj^mmetriska kolatomen, såsom den optiska aktivitetens orsak har
således blifvit ett specialfall, om också det vanligaste. Man har återgått
till Pasteurs generellare förklaring af den optiska aktiviteten såsom
beroende på molekylarasymmetri öfverhufvud, om den ock i de flesta fall
finner sitt uttryck i asymmetri hos enskilda atomer. Vidare bör i detta
sammanhang nämnas, att de optiska spjälkningsmetoderna d. v. s. de
vanliga, af motsatta aktiva komponenter sammansatta inaktiva eller s. k.
racemiska föreningarnas spjälkning under senaste tid mycket utbildats,
äfvensom att den asymmetriska syntesen blifvit genomförd. Det gällde
alltsedan Pasteurs tid nära nog såsom ett axiom, att bildningen af optiskt
aktiva föreningar var ett naturens prerogativ, enär alla på konstgjord väg
ur inaktivt material framställda föreningar voro inaktiva. Det bildade
sig, då en kolatom blef asymmetrisk, af hvardera komponenten lika stora
mängder, i följd hvaraf produkten var inaktiv. Genom snillrikt anställda
försök förnämligast af Marckwald och Mc Kenzie har denna principiella
inskränkning bortfallit. Genom lämplig anordning af reaktionsförloppet
ha i vissa fall direkt på kemisk väg aktiva ämnen erhållits. Och det är
detta, man kallar den asymmetriska syntesen.
Att det stereokemiska betraktelsesättet äfven i andra afseenden än med
hänsyn till isomerien funnit uttryck i den organiskt-kemiska forskningen,
såsom i fråga om ringbildning inom molekylen, beträffande särskilda
reaktioners förlopp m. m. må här endast antydas. Det har icke rubbat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
