- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Trettionde årgången. 1918 /
70

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Den 16 april 1918 - Kolloiderna i tekniken. Af Sven Odén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

genom våtkolningeu och dessutom den vattenbindande förmågan
nedsatt.

Man har uttagit en hel del patent på att genom salttillsatser
koagulera torfkolloiderna och på så sätt få ett lättare utpressbart material.
Frånsedt olämpligheten uti att tillföra bränslet ytterligare
askbeståndsdelar visa försöken i fig. 11, att så värst mycket ej vinnes med dylika
tillsatser.

En teoretiskt intressant metod att erhålla ett mindre vattenhaltigt
torf-m.aterial. har utarbetats af v. Schwerin och grundar sig på
kolloidpar-tiklarnas. vandring i elektriska fält, den s. k. kataphoresen (i tekniken

Fig. 11.

äfven kallad elektro-osmos). Humuskolloiderna äro negativt laddade och
påverkas af en elektrisk ström, så att de vandra till anoden och där
afskiljas. Låter man således en likström gå genom en cell med torfmassa,
erhålles vid anodplattan en kaka af s. k. osmoserad torf (efter
lufttorkning benämnd osmon), i hvilken vattnet är betydligt lösare vidhäftadt.
Antagligen sammanhänger detta med en koagulation vid partiklarnas
af-laddning vid anoden. Såväl det tyska bolaget »Ostpreussische
Pentan-werke» i Tilsit som det schweiziska »Osmon-Werke A. G.» i Bern synas
dock redan före krigsutbrottet ha nedlagt sin verksamhet.

Under det att det är den stora ytutvecklingen, som betingar
vattenbindningen och utgör den största olägenheten med torfbränslet, tyckes
det, som om man skulle kunna utnyttja densamma till anrikning af
organiska affallsämnen af högt bränslevärde.

Jag tänker härvidlag närmast på våra sulfitaffallslutar, hvilka utom
förjäsbara sockerarter m. m. innehålla rikligt med såväl molekylärt lösta
som kolloida ämnen. Försök, som för ett par år sedan af mig gjordes,
visade också, att desamma rikligt adsorberas och fixeras af torfmassan,
som härigenom kan anrika ända upp till 0,4 delar, 28 %, (fig. 12. 0,3.
delar, 23 %) lätt brännbara ämnen med en vattenhalt af blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 23 11:47:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1918/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free