Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. Den 17 mars 1919 - Valensbegreppets utveckling. Af Ludvig Ramberg - Kaukasusländerna och deras framtid. Af Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
J\ Thiele, Liebigs Annalen 306, 87 (1899), 308, 333 (1899).
.4. Werner’, Neuere Anschauungen auf dem Gebiete der anorganischen
Chemie. 3. Aufl. Braunschweig 1913.
A. Werner, Lehrbuch der Stereochemie. Jena «1904.
Kaukasusländerna och deras framtidsutsikter.1
Af Otto Cyrén,
Kaukasus hör till världens underligaste länder. En väldig bergskedja,
bildande en gränsmur mellan tvänne världsdelar d. v. s. mot människors
framträngande, men å andra sidan utgörande en bro för växters och djurs
utbredning norr och västerut. Talrika folk ha längs dessa berg trängt
fram mot Europa, i otaliga strider ha de vattnat jorden med sitt blod
för att slutligen i afskilda fjälldalar ända in till vår tid kvarlämna små
rester af sina fordom stora folk. Kaukasus har mer än något annat
land i världen blifvit en profkarta öfver allt det, människor, djur och
växter, som en stor världsdel sändt en annan. Icke blott för etnografer,
språkforskare och arkeologer ha dessa länder sitt stora intresse, nej,
naturforskare af alla kategorier finna där en rikedom, framför allt omväxling,
som torde söka sin like, åtminstone på ett så relativt begränsadt område.
Blomsterrika urskogar, högfjäll och alpmattor, som ställa allt liknande i
Europa långt i skuggan, omväxla med sumpmarker och djungler, ändlösa
stäpper och liflösa öknar, där floderna rinna ut och försvinna i sanden.
Denna omväxlande natur beror i första hand på de egendomliga
klimatiska förhållandena, den mäktiga bergskedjans läge mellan tvänne stora
innanhaf, af hvilka Svarta hafvets milda och fuktiga vindar spendera
rikligt med regn året om; hela västkusten är också betäckt af ett oafbrutet
urskogsbälte. Ostkusten är raka motsatsen och trots det stora Kaspiska
hafvets närhet regnfattig och nästan skoglös; asiatiska vindar blåsa där
öfver vidsträckta stäpper, af petroleumångor genomträngda klipplatåer
och torra, nästan liflösa öknar. Endast nere i sydost, vid persiska gränsen,
finna vi äfven i öster ett egendomligt, regnrikt urskogsområde, Talysch
eller Lenkoran, ofvanför dess högfjäll vidtar den persiskt-armeniska
högplatån (persiska provinsen Aserbeidschan) med saltstäpper och
kontinentalklimat.
Kaukasus, (det forna generalguvernementet!) areal är något större än
konungariket Sveriges, bergskedjans diagonala utsträckning är icke mindre
än 1 200 km., alltså ungefär = fågel vägen Ystad—Haparanda! Den är
betydligt smalare och brantare, mer hoptryckt från sidorna än Alperna,
och uppvisar en alpvärld, om hvars mäktighet man har svårt att göra
sig en riktig föreställning. På en sträcka af 800 km. är kedjan täckt
af ett nästan oafbrutet täcke evig snö, ett flertal toppar nå upp Öfver
1 Föredrag i Kemistsamfundet den 18 dec. 1918. Föredraget åtföljdes af
talrika resebilder, men här nedan refereras i korthet endast hvad som nämndes om
landets yttre konturer, naturrikedomar och framtidsmöjligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
