Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. Den 17 mars 1919 - Kaukasusländerna och deras framtid. Af Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
världskriget absorberade Ryssland så godt som hela produktionsöfverskottet,
så att egentligen endast nafta och manganmalm kommo ut på
världsmarknaden. Och vissa produkter, såsom fiskeriets, torde endast kunna komma
ifråga för de närmaste grannarna. Men huruvida Ryssland skall kunna
tilltvinga sig del öfriga produkterna liksom förut eller om landet skall få
handla fritt efter eget tycke och smak, den frågan kommer antagligen
att länge än få vänta på sin lösning. Blir Kaukasus själfständigt, så är
det ganska troligt, ätt det hellre, om detta praktiskt låter sig göra, söker
intima förbindelser med de mindre, neutrala nationerna, för att ej åter
råka in i de stora makternas intressesfärer, hvilket alltid innebär en stor
fara och för med sig starkt politiskt och ekonomiskt beroende.
Oafsedt förhållandet till Ryssland äro de inre förhållandena kanske
iner kaotiska än i något annat land, ty Kaukasus är ju världens största
Babel. Och motsatserna i karaktär och duglighet äro stora, jag har lika
«vårt att föreställa mig ett fredligt samarbete mellan georgier och armenier
som här i Europa mellan sydslaver och italienare; armenierna äro
såsom varande orientens dugligaste handelsfolk de andra antagligen allt
för öfverlägsna i kampen för tillvaron. Och så slutligen alla de öfriga
många folken af olika härstamning och olika religioner, alla möjliga
Öfvergångar mellan kristendom, hedendom, islam och judendom, olikheter,
9eom just icke befordra sammanhållning. Och det vill till en stark hand
/för att hålla de talrika rofgiriga nomaderna i sydost stången, t. ex.
schah-sewenzerna, som nu under kriget gripit till vapen och på persiskt
vagabondmanér kämpat än på ena, än på andra sidan, och mot hvilka t. o. m.
tsar makten hade svårt att reda sig.1
För att landet skall gå en lyckligare, rikare framtid till mötes fordras
visserligen först och fiämst inre och yttre lugn, politisk säkerhet. Men detta
är inte det enda nödvändiga. Mycken insikt, stora kapital och intensivt
.arbete fordras för att utvidga transportvägarna, möjliggöra förbindelserna
mellan det svårtillgängliga landets olika delary dessa äro de förata,
oeftergifligaste villkoren för naturtillgångarnas utnyttjande.
1 Närmare därom i min uppsats: »Från Hehahsewenzernas land», Urd och Bild,
1913, sid. 297.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
