Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 15 maj 1919 - Ur mina anteckningar. Af Alf. Larson. II. Uran och radium ur kolm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Palmaers försök utlösts med användande af Landins metod, ett tydligen
mycket vackert resultat af ett laboratorieexperiment.
Här må meddelas att Marckwald sade sig hafva användt koncentrerad
svafvelsyra för lösning af barium-radiumsulfat för flere år sedan, men
han förklarade att, om han blefve tillfrågad därom, han icke skulle
tveka att tillstyrka patent å Landins metod i Tyskland för dess speciella
ändamål.
Vidare meddelade mig Marckwald i bref af den 1 febr. 1914 följande:
»Die Angabe in Uraneinheiten stammt aus einer Zeit, wo die
Radioaktivitätforschung noch in der Kinderschuhen stechte. Von Boltwood sind
sehr sorgsame Messungen gemacht worden, um die von 1 g Radium
gelieferten ’Uraneinheiten’ zu bestimmen. Auf Radiumbromid umgerechnet
ergiebt sich aus Boltwoods Zahlen: Radiumbromid (wasserfrei) — 4,300,000
Uraneinheiten. Neuere Untersuchungen von Geiger würden auf eine noch
viel höheren Wert (5,700,000) Uraneinheiten führen. Schon aus der
grossen Differenz dieser Werte, die von anerkannten Forschern in höchst
mühsamen Untersuchungen ermittelt wurden, können Sie ersechen, wie
unsicher die Bestimmung in ’Uraneinheiten’ ist. Tatsächlich kauft heutigen
Tage niemand mehr Radium nach Uraneinheiten, sondern nur nach
Gewichtsgehalt an Radium auf Grund des internationalen Standards».
Antaga vi här att I radiumenhet motsvarar medeltalet mellan 4,300,000
och 5,700,000, d. v. s. 5 mill. uranenheter, så måste Palmsers, resp.
3. 2
Landins 3 mg RaBr2 reduceras till —- =1,2 mg utextraherad RaBr2
ö
pr ton kolm, mot den verkliga mängden 1,2 8 mg, således så nära som
torde kunna begäras (difF. = 7 X), visande att som förut sagts Palmsers
och Landins mätning af strålningen varit riktig.
Konsortiet Silur kom alltså till stånd. Apparater för
kolmbearbetningen i en försöksfabrik, för hvilken plats bereddes i Katrinefors
pappersbruk i Mariestad, beställdes efter ritningar af mig och af samma storlek,
som skulle användas i en eventuell större fabrik. Det blefve i en sådan
blott fråga om flere enheter af samma storlek.
Meningen var från början att i den nämnda försöksfabriken bearbeta
de 25 ton kolm, ur hvilka det af Palmser undersökta profvet på sin tid
togs, men lyckligtvis — jag skall strax förklara hvarför det var lyckligt —
gick detta parti oss ur händerna. Ett annat parti på 25 ton inköptes
i stället. Detta senare var liksom det förra till större delen från UI unda
och till mindre del från Bjellum å Bilingen och uppköpt i smärre poster
af arbetare från skifferbrytning där.
Detta kolmparti finmaldes, en del däraf afrostades i en Herreshofs
finkisugn i Helsingborg under min ledning, ett generalprof (E, sid. 65)
däraf sändes till V. Steins laboratorium i Köpenhamn för undersökning
på uran och ett annat till Marckwald för bestämning af radiumhalten.
Uranmängden befanns enl. Stein vara, som förut sagts, 0,5 2 5 % U303
på kol men räknadt, bestämd på det vanliga sättet och därför möjligen
för hög. Radiumhalten var enligt Marckwalds bref till mig af den 13
febr. 1914 blott 0,0019 mg RaBr2 pr kg. kolmaska. Då askhalten
var 44,8 %, höll alltså kolmen 0,85 mg RaBr2 pr ton, i st. f. 1,4 mg
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
