Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. Den 16 juni 1919 - Kaliproblemet i Nordamerikas Förenta Stater. Af Hj. Anderson-Tesch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
råden, där det gällde att utnyttja inhemska naturtillgångar, florerade en
inhemsk storindustri redan före kriget. Tillverkning af ammunition och
sprängämnen hade under de första krigsåren nått en stor utveckling och,
när Förenta Staterna i mars 1917 funno sig föranlåtna inträda bland
de krigförande nationerna, voro planerna för själfförsörjning äfven på
öfriga nödvändiga områden så utarbetade, att all risk för ett
misslyckande var utesluten. Med den till envishet gränsande energi, som
är egen för denna unga och kraftiga nation, samt med densammas
arbetslust och organisationsförmåga, genomfördes snart den felande
industriella själfförsörjningen. Hvad det kostade fick ej spela någon roli.
Krigshetsen bidrog att öka animositeten mot tyska varor och det
amerikanska fabrikatet, ehuru i början underlägset det förr importerade, fick
fast marknad till höga försäljningspriser. Detta gällde främst tjärfärger
och läkemedel, och hafva dessa industrier redan fått en så stark
ställning i Förenta Staterna, att deras framtid, förutsatt bibehållandet af
gamla tullskydd, kan anses tryggad.
En face i denna industriella utveckling torde böra omnämnas, då den
spelat en viss roli för åstadkommande af en snabb organisation.
Flertalet kemiska fabriker och engrosaffärer på det medicinska och
färgindustriella området voro vid krigets början tyska. Åtminstone
innehades aktiemajoriteten af tyskar och fabrikernas verksamhet inskränkte
sig i hufvudsak till importen af mellanprodukter och dessas vidare
bearbetning till färdiga varor samt af import af koncentrerade färgämnen
och dessas utblandning till standardkvaliteter. Denna filial verksam het
betingades dels genom möjligheten att på detta sätt kringgå
importtariffen, som är lägre (2,5 cent per pound och 15 % af värdet) för
»inter-medies» eller mellanprodukter än för färdiga varor, (å hvilka den är 5
cent per pound och 30 % af värdet). Dels voro dessa filialfabriker i
stånd att själfva tillgodogöra sig den uppstående handelsvinsten och
genom sin fasta inbördes organisation kontrollera prisbildningen. Vid
Förenta Staternas inträde i kriget fick »Federal Trade Commission», den
myndighet som öfvervakar landets affärer med utlandet, taga hand om
samtliga fiendeägda patent, fabriker och egendom i öfrigt. Patenten
uppläts mot en royalty af 5 % i öfverensstämmelse med »Trading wi th
the Enemy Act» (Lagen om handeln med fienden) till inhemska
fabrikanter. Licensutöfvarne få i skattkammaren deponera belopp,
tillräckliga att täcka denna royalty, som i en framtid kommer att redovisas
patentägaren. Frågan om af fientliga makters undersåtar ägda fabriker
och affärer och dessas försäljning till amerikanskt kapital, braktes i april
1918 inför kongressen. Härvid beslutades den föreslagna försäljningen,
som under öfverinseende af »Custodian of Alien Property» (Förvaltaren
af fiendeägd egendom) Mr A. Mitchell Palmer, äfven ägt rum under
slutet af föregående år.
Det skulle föra mig för långt att här närmare ingå på Förenta
Staternas själfförsörjning under kriget på det kemiska området i
allmänhet. Jag vill därför begränsa mig till ett enstaka, men säkerligen det
viktigaste af dessa själfförsörjningsproblem, nämligen Förenta Staternas
kalifråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
