Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. Den 16 juni 1919 - Indigoider och kypfärger förr och nu. Af Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
medel, att uppfatta som en slags kyp. Lösningen har ofta en från
substansen något afvikande färg, om också ej till den grad som hos de
egentliga kypfärgerna, men färgningarna måste alltid oxideras i luften,
ja ofta med särskilda oxidationsmedel, för att nå sin fulla utveckling.
Särskildt det af firman Leopold Casselia & C:o få år före kriget
framställda hydronblått intager en mellanställning. Det erhålles ur nitrosofenol
och karbazol och genom den därvid uppkomna mellanproduktens smält-
I ! \ I ’ ! !
0^ \ ^ + \/^\ ■■-* 0^\
\ NH NH
nitrosofenol + karbazol
ning med svafvelalkali till det till konstitutionen ännu ej fullt
uppklarade färgämnet. Hydronblått färgas vanligen liksom kypfärgerna i
hydrosulfitkyp och har genom sina storartade äkthetsegenskaper fått stor
betydelse och hotar att på många områden uttränga indigon.
Mina herrar! Uppfinnandet och utvecklingen af kypfärgernas stora
grupp hör till de intressantaste kapitlen inom färgkemien. Deras stigande
användning kan utan öfverdrift kallas en färgerikonstens renässans. Aldrig
ha så motståndskraftiga nyanser kunnat framställas på ett så relativt
enkelt sätt. Ingen färgmetod skonar såsom kypmetoden textilfibrerna,
särskildt de animala. Vid färgning med alizarin- och andra betfärger
måste ullen fordom först kokas ett par timmar med betan och sedan
minst en timma med färgen; enligt de nyare metoderna med färgning
och betning i samma bad blir det dock alltid l1/2—2 timmars kokning.
Genom kokningen tager ullen lätt skada och filtar ihop sig. Vid
färgning i kyp är ullen färdig på 20 a 30 minuter, i ett ljumt bad, utan
kokning, ullen är i kvalitet oförändrad. Alkaliteten, som är nödvändig
för hvarje kyp, hålles nere på ett minimum, att den blir fullt oskadlig.
Att metoden på så sätt också blir betydligt bränslebesparande, är ju
tydligt, och bränslet hör till färgeriernas större utgiftsposter.
Under kriget kommo kypfärgerna helt oförmodadt in bland
ersättningsämnena i Tyskland. Detta till följd af krombristen, den värdefulla metallen
var för landet viktigare på annat håll och ransonerades mycket knappt
mellan färgerierna. Krombetfärgerna kunde alltså ej användas i samma
skala som förut, kriget bidrog indirekt till kypmetodens utbredning.
Den största svårigheten vid kypfärgernas allmännare införande var och
är alltjämt deras relativt höga pris, med undantag egentligen endast för
indigo, men äfven detta hinder torde med tiden mer och mer försvinna.
För öfrigt kommer troligen den stora kvalitativa öfverlägsenheten alltid
att kunna försvara ett något högre pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
