Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. Den 16 december 1919 - Om jodometrisk bestämning af koppar. Af Peter Klason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Om jodometrisk bestämning af koppar1.
af Peter Klason.
Anledningen till föreliggande arbete låg närmast i behofvet att erhålla
en på samma gång bekväm och tillförlitlig metod för bestämmandet af
kopparn vid en del sockerbestämningar, som jag hade att utföra enligt den
Fehlingska metoden. Man reducerar vanligen den i ett glasrör på
asbestfiltrum upptagna och rentvättade kopparoxidulen med vätgas enligt
Allihns metod. Då detta är rätt tidsödande, ha flera analytici föredragit
att lösa kopparoxidulen i salpetersyra, afdunsta lösningen till torrhet
och glödga, hvilken senare operation bör ske med en viss försiktighet,
då saltet har benägenhet att vid upphettningen spritsa ikring;
operationen företages därför bäst i en elektrisk ugn. Det är emellertid gifvet,
att man, särskildt då flera analyser föreligga, alltid är benägen att
föredraga titrimetriska metoder.
En dylik metod, som härrör från Bertrand2 föreligger äfven. Enligt
densamma löses kopparoxidulen i en lösning af ferrisulfat och svafvelsyra,
hvarefter det bildade ferrisulfatet titreras med permanganat.
Olägenheten med denna metod är, att denpå asbestfiltret hoppackade
kopparoxidulen endast långsamt och med svårighet löser sig i angifna
lösningsmedel. Enklare synes därför vara att använda den jodometriska metoden.
Såvidt man af litteraturen kan finna, har denna ej blifvit använd vid
sockerbestämningar; däremot synes den vara mycket i bruk vid
kopparbestämningar i malmer och rostprodukter däraf, särskildt efter
föregående utfällning af kopparn med aluminium3. Metoden härrör
ursprungligen från de Haen 18544. Den hvilar som bekant på det faktum, att
kopparjodid spontant sönderfaller i kopparjodur och jod:
2 Cu J2 = Cu2 J2 + J2.
Man kan a prioii förmoda, att reaktionen är af reversibel natur och
sålunda böra rätteligen skrifves:
2Cu2J^ Cu2 J2 + J2.
Att så verkligen är förhållandet lär det enklaste experiment. Om man
sålunda t. ex. blandar lösningen af kopparsulfat och jodkalium, så skall
man finna, att, i den mån lösningen utspädes med vatten, aftager
jodfärgen, så att slutligen fri jod ej kan påvisas ens med stärkelselösning.
Detta sakförhållande är naturligtvis kändt och har af flera författare och
mera ingående af L. Moser5 påvisats. Kopparjodurens koncentration såsom
olöslig bortfaller; jodens koncentration i lösning är ej heller betydande.
Den borttogs af de Haen med Svafvelsyrlighet men sker numera alltid
1 Förut delvis offentliggjord i Kern. Mineralogiska Föreningens i Lund festskrift
1918.
2 Bull. Soc. Chim. 35, 1285 (1906).
3 Low: Techn. Methode af Or Analysis New-York 1905 s. 77, Limges techn. anal.
Methoden, Z. anal. Ch. 39 s. 193.
Videgren: Z. anal. Ch. 19u9 s. 539.
4 Liebigs Ann. 91 s. 237.
5 Z. anal. Ch. 43 s. 597 (1904).
2*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
