Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. Den 16 december 1919 - Om jodometrisk bestämning af koppar. Af Peter Klason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Reaktionsspelet vid jodens titrering med tiosulfat är här ej så enkelt
som under vanliga förhållanden. På grund af att jod ej blott
finnes-utfälld vid tillsats af KJ utan äfven, särskildt vid användande af detta
>salt i öfverskott, äfven i lösning, så kan reaktionen ej bringas till sitt
maximum af effektivitet utan genom det fullständiga borttagandet af
joden med tiosulfat. Det kan därför ej undgås, att tiosulfatet äfven kommer
i beröring med ett kuprisalt och sålunda reagerar på detsamma. Sättes
1 mol. tiosulfat till 1 mol. kuprisalt t. ex. kopparklorid, så blifver
lösningen svagt gul. Den innehåller emellertid ännu kuprisalt, såsom
synes af den starkt blåa färgen med ammoniak. Sättes till den gula
lösningen KJ, så faller genast kopparjodur. Därvid uppkomma
emellertid ock i ringa mängd färgade ämnen, hvars färg dock försvinner vid
öfverskott af tiosulfat. Antagligen föreligger en blandning af
kopparklorid och kuprotiosulfat, CuSS02ONa, Vid tillsats af KJ öfverföres
kop-parkloriclen i jodur och jod och joden å sin sida öfverför kuprotiosulfat
i CuJ och tetrationat.
Sättes 2 mol. tiosulfat till 1 mol. kopparsalt, så är lösningen
fortfarande blekgul, men vid tillsats af KJ uppkommer ingen fällning af CuJ.
Först efter flera timmar börjar CuJ att utkristallisera i små färglösa
taflor och kuber liknande koksaltkristaller. Så vidt jag af litteraturen
kunnat finna, har CuJ ej förut erhållits i tydliga kristaller. När all
koppar har utkristalliserat som jodur, finnes i vätskan 1 mol. natrium
-tiosulfat för hvarje atom koppar i den ursprungliga lösningen.
Reaktionen måste uppenbarligen ha försiggått enligt följande formel.
1) 2 CuCl2 + 4 NaOS02SNa = 2 NaOSO.SCu + NaOSO,SSS03ONa
+ 4 NaCl
2) NaOS02SCu + KJ - NaOSO.SK + CuJ.
Ett spår af kuprisalt måste emellertid ännu finnas, då lösningen med
ammoniak färgas, om än tämligen svagt, blå. Först vid tillsats af 3 mol.
tiosulfat till 1 mol. kuprisalt, hvarvid lösningen blifver alldeles färglös,
•"kker ingen blåfärgning med ammoniak, ej heller framkallar en tillsats
af KJ någon utkristalliserad CuJ åtminstone ej förrän efter en längre tid.
Den uppkomna föreningen är tydligen en additionsprodukt emellan
kuprotiosulfat och natriumtiosulfat byggd i analogi med flera kända
föreningar emellan kuprohalogener och organiska svafvelföreningar. Saltet är
förut framställdt af Bammelsberg.
Sättes jodlösning till en vätska innehållande 2 resp. 3 mol.
natriumtiosulfat på 1 mol. kopparsalt, så sker reaktionen enligt följande formel.
NaOS02SNaCuSS02ONa + J2 = CuJ + NaOS02SSS02ONa + NaJ.
Under angifna förhållanden är reaktionen exakt enligt formeln, så att
differensen emellan cm8 n/i o-tiosulfat—a och cm3 n/l o -jodlösning = b
utgör måttet på mängden koppar i lösningen, hvarvid 1 at Cu = 1 mol.
ti o sulfat: Man får sålunda
6,3 5 7 (a—rb) = mg Cu i lösningen,
under det viel den egentliga jodometriska metoden
(3,3 57 a = mg Cu i lösningen,
Reaktionshastigheten emellan ett kuprisalt och tiosulfat vid
användande af 2—3 mol. tiosulfat på 1 at Cu är praktiskt momentan. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
