Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 16 Januari 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Teknikernas ställning i det offentliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
skador botas, samhällena med eller utan tvång omskapas, handel och
näringar folken emellan återupptagas, ty alla vilja ju lefva. Medan de
yttre politiska förhållandena visa ungefär samma tröstlösa bild som före
kriget, hafva de inre politiska i hög grad ändrats, samhällena skola socia-
liseras, den breda massan har inträdt som politisk faktor.
Under nuvarande och kommande vargatider hvilar ett drygt ansvar på
industriens och de tekniska vetenskapernas män. På dem beror i första
hand möjligheten för konkurrens med utlandet, möjligheten att sälja och
få penningar in i landet, möjligheten att spara alltför dyrköpta utländ-
ska råvaror och i möjligaste mån använda de inhemska naturtillgångarna.
De tekniska insikterna, som i så utomordentligt hög grad uppskattats
under kriget, måste nu mer än förr komma till sin rätt och värderas
äfven för det fredliga arbetet. Men då tränga sig ett par frågor på oss:
är det tillräckligt, att teknikerna fortfarande endast stå som sakkunniga
utanför det politiska lifvet, och äro teknikerna mogna att i större antal
taga del i detsamma, hafva de utsikter till att där kunna göra sig hörda?
Frågorna äro af så stor vikt, att det torde hafva fog för sig att med ett
exempel visa, hvarthän diskussionen fört bland teknikerna i vårt södra
grannland och hvilket i sin ordning haft till följd, att äfven våra västra
grannar tagit upp frågan.’ Det är ju klart, att de tyska teknikerna efter
de fruktansvärda inre och yttre omhvälfningarna i deras land insågo nöd-
våndigheten af att ej förbli politiskt neutrala, utan att på något sätt
göra sig hörda, motarbeta kaos och deltaga i arbetet på landets åter-
uppbyggande. I en artikel i Chemiker—Zeitung? belyser professor H.
Grossmann på ett mycket klart sätt frågan och hur man i Tyskland
började arbeta för dess lösning. Professor G. förde under kriget särskildt
kemisternas talan, och hans arbeten om ententens handels- och industri-
krig mot den tyska kemiska industrien voro af stort intresse. Äfven om
hans framställning särskildt berör kemisterna, omfattar den dock alla tek-
niker, hvarför ett referat torde äga sitt stora intresse för äfven vårt lands
tekniker och alla tekniskt intresserade.
Professor Grossmann framhåller först och främst, hur den senaste tidens
händelser tvingat alla samhällsklasser, hela det tyska folket, in i politi-
ken, att det helt enkelt är hvarje mans och kvinnas skyldighet att söka
intaga en själfständig ställning till nutidens och framtidens stora frågor,
Dessvärre råder intet tvivel om, att det stora flertalet tekniker och icke
minst kemisterna hyste ytterst ringa intresse för politiken. Detta torde
väl ha varit orsaken till att så få verkligt sakkunniga voro förhanden
vid behandlingen af tekniska frågor i den forna tyska riksdagen; följ-
"derna framträdde särdeles skarpt vid behandlingen af kväfvemonopolet
1915 och brännvinsmonopolet 1918. Visserligen hade man i båda fallen
tillgripit den utvägen att under kommittésammanträden rådfråga en del
sakkunniga, hvilket ju betydde ett framsteg mot förut, men med alltför
begränsade medel. Följden var, att vid behandlingen af den förstnämnda
frågan i plenum endast en verklig sakkunnig på energiskt sätt kunde
! "Tekn. Ukebl. N:o 47, 1919.
> Ch. Ztg. N:o 16, 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
