Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 16 Januari 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Teknikernas ställning i det offentliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myndigheter. Häri måste en grundlig ändring ske. Såsom likaberättigad
med andra fackgrupper måste det skaffas honom fritt tillträde till alla
ledande platser. Alla fördomar måste falla.> Man må på det lifli-
gaste hoppas, att dessa löften från de olika partierna icke endast förbli
vackra ord i valkampen, utan också verkligen omsättas i handling. Här-
med skall naturligtvis icke vara sagdt, att teknikerna i framtiden skola
drifva egenmäktig ståndspolitik. Detta har med all rätt ordföranden vid
det ofvan nämnda mötet, öfveringeniör S. Hartmann, med eftertryck be-
" tonat i sitt inledningstal. Förbundet har mycket riktigt principiellt af-
böjt att drifva partipolitik, men vill politiskt skola sina medlemmar
genom behandling af partipolitiska frågor i ord och skrift och på detta
sätt understödja dem och skydda dem för ensidighet. Framför allt måste
de tyska kemisterna akta sig för den alltför vidt utbredda ensidigheten
i tänkandet; på dem äro i denna Tysklands svåraste tid så många med-
borgares blickar riktade, medborgare, som just i första hand af kemistens
arbete hoppas så mycket för tyska rikets återuppbyggande. >
» För denna ensidighet i tanke och vandel måste framför allt de kol-
leger akta sig, som vilja påtaga sig det svåra och ansvarsfulla arbetet
att bekämpa de stora massornas fördomar och ovetenhet och med fram-
gång representera de tyska kemisternas berättigade fordringar i stat och
samhälle. Beträffande kemiskt-tekniska frågor ’ måste det i framtidens
Tyskland alltid heta: »Kemisterna, icke juristerna, till fronten!»
Så långt professor Grossmann. HReflexionerna göra sig själfva. Äro för-
hållandena betr. teknikernas ställning mycket annorlunda hos oss mot i
Tyskland? Knappast. Vi tro att alla länder kunna i det hänseendet fram-
föra liknande klagomål, teknisk sakkunskap genomtränger under fredstid
ingenstädes tillräckligt den högsta ledningen. Hvad för öfrigt professorns
anmärkningar mot juristerna som sådana beträffar, så kan man rättvis-
ligen icke beskylla dem för att förrycka vårt politiska lif, hvilket där-
emot i mycket hög grad kan läggas våra många yrkespolitiker till last.
Talrika exempel kunna anföras på huru dessa fått afgöra äfven rent tek-
niska frågor.
Hvarpå beror nu teknikernas fackliga ensidighet och ringa intresse för
politik? Svaret är lätt att ge: Tekniken kräfver i allmänhet helt sin
man. För de flesta tekniker skulle det möta ofta nästan oöfvervinner-
liga svårigheter att t. ex. bevista en riksdag, men med hänsyn till
sakens vikt för industriernas eget bästa torde äfven detta kunna ordnas.
Den tekniske ledaren, ingeniören eller forskaren, som vill följa med sin
tid, kan icke för egen del införa någon 8-timmarsdag; när han lämnar
fabriken eller laboratoriet, väntar honom vanligtvis annat arbete. På
honom hvilar ansvaret, han har ej tid eller krafter att efter arbetet gå
på timslånga möten och diskutera politiska frågor. ”Teknikern är van
att se gripbara resultat af sitt arbete, därför ligger politiskt prat och
tomt ordrytteri ej för honom. Ansvarskänsla och äfven arbetsglädje
finnas väl hos duktiga arbetare af gamla stammen, men ej eller endast i
ringa mått hos den massa, som anser allt arbete vara tvångsarbete, som
genom politisk makt söker nedbringa arbetstiden och höja lönerna, som
endast ser på sitt eget bästa och af denna anledning kommer på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
