Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 16 Februari 1920 - Sulfitkolproblemet. Af R. W. Strehlenert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ket i afsevärd grad ökade värmebehofvet för nästa sönderdelning, då koka-
ren därigenom blef afkyld.
Redan innan fabriken vid Greeaker kom i gång den 14 sept. 1918 var
emellertid förutsedt att svårigheter skulle uppstå vid tömningen af fäll-
ningen, just på grund af de i autoklaverna inbyggda slangarna. Anord-
ningar för att verkställa den indirekta uppvärmningen utanför autokla-
ven genom förvärmare voro äfven vidtagna, men fingo försöken därmed
t. v. anstå, då det gällde att pröfva så många andra faser af tillverknings-
metoden, hvilka jag ej förut varit i tillfälle att undersöka i samband
med stordrift.
Att uppvärmningen af luten ej verkställts enbart genom direktånga,
som utspäder luten, har sin grund i att en förtunnad lut fälles svårare
och att utbytet sjunker i högre grad än som motsvaras af utspädningen
af luften.
För den lutsort, som vanligen fås vid sulfitfabrikerna, d. v. s. med en
torrsubstanshalt af 10 till 1227, skulle således ej återstå annan utväg
för en mera rationell drift än att verkställa den första uppvärmningen
förmedelst utvändig förvärmare. — Som bekant är inom sulfitcellulosa-
tillverkningen metoden med indirekt yttre uppvärmning af luten ej ny
och för sulfitkolsframställningen ha äfven patenter uttagits på förvärm-
ningsapparater.
Förvärmningsproblemet, särskildt då det gäller höga temperaturer och
i synnerhet då vätskor skola uppvärmas, hvilka innehålla stora mängder
upplösta organiska och oorganiska ämnen, är emellertid af mycket komplice-
rad natur. — Äfven den bäst konstruerade förvärmare har enligt hittills vun-
nen erfarenhet icke kunnat fylla rimliga anspråk under dessa förhållanden,
och allra minst då det gällt sulfitlut; utan en idealisk skötsel och ständig
rengöring sjunker värmeöfverföringskoefficienten kontinuerligt.
Materialet i en förvärmare för sulfitaflut är äfven en fråga, som har
sina kinkiga sidor. Något annat än koppar kan knappast komma i fråga,
ty äfven om man arbetar med neutraliserad lut spaltas under uppvärm-
ningen såväl oorganiska som organiska syror ur afluten och vid uppvärm-
ning af sur lut, särskildt då så höga temperaturer som 150? till 1802 eller
något däröfver förekomma, inträder dessutom ett förhållande, som i hög
grad nedsätter förvärmarens hållbarhet; kopparn eller rättare af denna
bildade salter, t. ex. kopparsulfat, verka som katalysator för bildande af
svafvelsyrlighet och då detta sker under upplösning af kopparn, är det
ytterst vanskligt att få en apparat, som håller mer än under en mycket
begränsad tid. Jag har i föregående publikationer ingående gifvit en för-
klaring till detta fenomen, hvarför jag förbigår det i denna afhandling.
Vid Skoghall, där sulfitspritfabrik finnes är det afluten därifrån som skall
bearbetas i kolfabriken.
Inom sulfitspritindustrien ha under flera år pågått försök att erhålla
sulfitlut af högre koncentration än den vanligen förekommande med 10
å 122 torrsubstans och med c:a 1,5 å 22 socker, ty den största olä-
genheten inom denna industri är den stora och utspädda kvantitet aflut,
som skall förjäsas och afdestilleras. Flera förslag för lutens koncentra-
tion hafva utarbetats, af hvilka docenten Erik Ömans utfrysningsmetod hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
