Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 16 April 1920 - Decimalsystemets beteckningssätt tillämpadt på procentuella relationer, särskildt koncentrationsbeteckningar. Af T. Thunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR TG RR RA Rn RN
70
Just på denna punkt har man nu redan skaffat sig ganska bekväma
beteckningar genom att ange lösningens i fråga normalitetsfaktor med
användande af negativa potenser af 10. Blodets vätejonkoncentrationer
anges i öfverensstämmelse härmed ganska bekvämt genom värdet 10-73.
normal. — Eller också kan man med Sörensen använda sig af en-
dast det numeriska värdet på den ofvannämnda potensen af 10, vilket
värde så kommer till användning under beteckningen »vätejonexponen-
ten».
Jag är fullt på det klara med ej endast det berättigade utan äfven
det lämpliga i detta beteckningssätt, när det gäller den vetenskapliga
behandlingen af hithörande frågor. När man emellertid rör sig på det
mer elementära plan, en fysiologisk elemertarundervisning fordrar, kan
det. vara ganska lämpligt att till en början söka ange vätejonkoncentra-
tionen med vanliga enklare mått på en koncentration. Och det är där-
vid man stöter på det förhållandet, att den serie beteckningar, som
markeras af prefixen deci-, centi-, milli- och mikro-, är för tidigt afbru-
ten. Och så är fallet, vare sig man vill ange vätejonkoncentrationen
med användande af lösningens normalitet med hänsyn till vätejonerna
och alltså har till sin disposition uttrycken normal, millinormal och mi-
kronormal, eller man vill använda den för alla välbekanta procentbe-
teckningen och, därvid alltså enligt hvad ofvan föreslagits, kan gå ned
till en så obetydlig enhet som mikroprocent.
Under sådana förhållanden har jag sökt att finna någon lämplig fort-
sättning på beteckningsserien milli-, mikro-, och jag tillåter mig härmed att
såsom tusendelen af mikrovärdet förslagsvis införa beteckningen »mini-
mix. Tillämpat på metersystemet skulle vi alltså jämte meter, milli-
meter, mikrometer (mikromillimeter) äfven införa beteckningen »minimi-
meter» (= mnm) för en längd, som är tusendelen af 1 mikrometer.
Och tusendelen af en mikroprocent skulle analogt därmed benämnas
»minimiprocent> (=mnp). Med en atomvikt af 1 för vätet har en nor-
mallösning vätejoner en vätejonkoncentration af 1: 1000, alltså en styrka
af 0,1 &. En vätejonkoncentration af 0,47 107 normal (ett vanligt värde
för blodets vätejonkoncentration) kan äfven utskrifvas 0,47/10,000,000 hvil-
ket blir = 0,000 000 047 normal (47 miniminormal) =0,000 000 004 7 &.
Införa vi nu beteckningen minimiprocent, få vi alltså att blodets nor-
mala vätejorkoncentration är 4,7 minimiprocent, (om vi »ntaga en liter
lösning väga 1 kg.) och äro alltså i stånd att beteckna den med använ.
dande af den för alla lättbegripliga procentbeteckningen och dess utom
med helt tal. ;
Nu kan man visserligen invända: »Hvad tjänar det till att införa dessa be-
teckningar milliprocent, mikroprocent, minimiprocent, då vi i alla fall hafva
så rationella beteckningar, som beteckningarna 103, 1076, 1079 o. s. v.»
Gifvetvis är här ej alls meningen att underkänna betydelsen af dessa nu
nämnda beteckningar. Men för en del fall äro de litet för lärda. Det
är antagligen af den anledningen som inom den mikroskopiska anato-
mien beteckningen mikromillimeter (w) brutit sig fram. Och jag antar
att ingen skulle vilja undvara den indelning af metern, som vi ha tack
vare beteckningarna decimeter, centimeter etc. Men samma berättigande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
