Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 16 Juni 1920 - Fällningars struktur. Af Sven Odén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
anioner adsorberas lika mycket, dubbelskiktet försvinner och obegränsadt
växande aggregationsflockar bildas. I vissa fall kan nu åter en omladd-
ning äga rum med åtföljande dispergering och man: känner från ägg-
hvitekemien exempel på att koagulat åter lösas vid stigande salttillsats.!
Å andra sidan förlöpa vid vissa jonkombinationer adsorptionskurvorna
så, att aldrig den kritiska potentialen i något koncentrationsgebiet uppnås.
Detta inträffar vid de flesta fällningar, hvilka man endast genom till-
förande af starkt adsorberbara och flervärda joner kan erhålla i enkel-
kornstruktur med uppladdade partiklar.
Olikheten mellan typiska högdispersa kolloiders reversibla koagulation
och fällningars och gröfre suspensioners ligger dels däruti att man hos
gröfre fällningar genom skakning kan lösrycka primärpartiklarna och
därigenom förstöra sekundäraggregaten, dels att primärstrukturen endast
är möjlig i ett oftast mycket begränsadt elektrolytområde. Öfverskrides
detta åt endera hållet inträffar aggregation. Oftast är den af koldioxidens
löslighet betingade H:-jonkoncentrationen tillräcklig för att koagulera.
Försöker man uttvätta denna med renaste vatten, tvättas äfven de stabili-
serande anionerna bort och det blir som redan nämndt endast möjligt
att för vissa inom trånga gränser liggande jonkombinationer få fram
primärstrukturen.
Då det är ytterligt sällan en dylik jonkombination föreligger efter en
fällningsreaktion är det klart att fällningen nästan alltid utbildas såsom
ett koagulat. Ju finkornigare primärstrukturen är, ju bredare blir detta
koncentrationsområde där enkelkornstruktur är möjlig, hvilket bekräftas
af erfarenheten att ferrihydrat, aluminiumoxid o. dyl. betydligt lättare
peptiseras än jodsilfver och bariumsulfat. Stabiliteten gentemot
elektrolyter växer m. a. ord med dispersitetsgraden.?
För att få fram enkelkornstrukturen hos dessa senare får man därför
välja en jonkombination med en envärdig mindre adsorberbar kation
och en flervärdig starkt adsorberbar anion om det är fråga om partiklar
som uppträda stabilast med negativ laddning.
Speciellt alkalicitrat ha sedan länge varit kända för sin stabiliserande
inverkan, men det lyckas äfven med citronsyra ehuru det kritiska kon-
centrationsområdet här är trängre.
Det torde efter ofvanstående vara klart att den s. k. peptisationen
af en fällning helt enkelt består i en adsorption af joner under
uppladdning af primärpartiklarna med åtföljande upplösning
af aggregaten, och att man ej behöfver tillgripa någon slags
»ytspänning af annat slag» som förklaringsgrund.
Undersökningar öfver primärstrukturerna.
Under det att en fällnings sekundära struktur är helt och hållet be-
roende på de i vätskan förefintliga jonerna, är det de primära partiklarnas
1 Wo. Pauli, Hofmeisters Beiträge z. Chem. Physiol. u. Path. 6, 233—259 (1905).
? Jämför mina tidigare arbeten öfver »Stabilitet och dispersitetsgrad» i Sv.
Kemisk Tidskrift 24, n:o 3—4 (1912). »>»Fraktionierte Koagulation» Zeitschr. f.
physikal. Chemie 78, 682—707 (1912).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
