Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 16 Juni 1920 - Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor - Bränslefrågan. Diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— FSE
78
icke böra bortse ifrån, om vi betänka, att enligt Kungl. kommitténs ut-
redning fem milliarder ton sådan skiffer finnes i landet.
Den nämnda kommitténs utredning har för öfrigt Industrikontoret
haft tillfälle yttra sig öfver och därvid lämnat ett förvånande godt be-
tyg, ehuru åtskilliga allvarliga anmärkningar mot densamma framställts
i ingeniör Alf. Larsons promemoria till Industrikontorets utlåtande. Där
finnas dock några punkter, som jag ytterligare vill understryka. Först
vill jag nämna, att både kommittéarbetet, och de försök, som gjorts här
i landet att i större skala utnyttja våra bituminösa skiffrar, tyckas ha
gått ut ifrån, att vår skiffer skall kunna bearbetas alldeles som den
skotska, men det kan vara fel, ty vår skiffer hör till kambrium, alltså
våra äldsta fossilförande aflagringar, under det att den skotska skiffern
är jämnårig med stenkolen från karbon, hvarför vi få räkna milliontals
år som åldersskillnad dem emellan, och då måste det väl också vara
någon skillnad på det organiska materialets natur.
Enligt Industrikontorets utlåtande kan oljehalten i de svenska skiff-
rarna genom kommittéutredningen anses utrönt, men så är enligt min
mening ej fallet, utan man har endast bestämt hur mycket olja, som
under mer eller mindre väldefinierade betingelser med tillhjälp af vatten-
ånga kan drifvas ut ur skiffern. Bättre hade varit, som ing. Larson
också framhållit i sin P. M., om helt enkelt elementaranalyser hade ut-
förts på de olika profven. Har man t. ex. 202 kol och 2& väte i en
skiffer, så motsvarar detta 2227 kolväten, och detta är icke bara fantasier
utan eftersom skifferoljorna ha en. sammansättning, som ungefär mot-
svarar detta förhållandet mellan kol oah väte, så bör maximalt 22 2
af skifferns vikt kunna erhållas som olja. I stället ha laboratorieförsök
såväl som försök i teknisk skala gifvit c:a 52, d. v. s. blott c:a en
fjärdedel af det teoretiskt tänkbara utbytet.
Nu är det emellertid ganska troligt, att någon nämnvärd mängd olja ej
finnes färdigbildad i skiffern, utan att den vid destillationen uppkommer
genom sönderdelning af svårflyktigare ämnen. Det gäller alltså att få ut de or-
ganiska ämnena med så liten produktion af fritt väte och under kvar-
lämnande af så litet fritt kol som möjligt. Under krigsåren har man i
Tyskland, Ryssland och Amerika varit tvungen framställa helt andra
kolväten, än som direkt funnos tillgängliga i de olika länderna, och man
har därvid kommit ganska långt i fråga om, hur ett fossilt organiskt
material skall behandlas, för att man skall få en önskad produkt. Det
finnes alltså nu åtskillig erfarenhet att bygga på, och för min del har
jag anledning tro, att man åtminstone vid laboratorieförsök skulle kunna
få bortåt dubbelt så mycket olja från en gifven skifferkvantitet som hit-
tills, men om det är ekonomiskt möjligt att åstadkomma detta i större
skala, vågar jag ej yttra mig om.
Jag vill icke kritisera de tekniska försök, som hittills utförts hos OSS,
men jag vill framhålla, att vår skifferfråga ännu långt ifrån är klar.
Den är tvärtom knappast påbörjad ens i laboratoriemässig skala, och de
försök, som under krigsåren gjorts, måste ses från synpunkten af, att
det då gällde att så fort som möjligt komma till en inhemsk oljepro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
