Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. September 1920 - Den vetenskapliga fotografiens problem och arbetsmetoder. Af Arvid Odencrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
kontinuerlig ändring af absorptionen erhållas från Lifa Lichtfiilterwerke
i Augsburg, Herlango i Wien, Sanger Shepherd i England, med trapp-
formig gradation från den sistnämnda firman.
Kontinuerliga tidsskalor arbetade man tills nyligen endast föga med.
Äldre konstruktioner funnos, där en sorts ridå med för olika delar af
plåten växlande urtagning med jämn hastighet fördes förbi plåten, eller
vice versa; dessa hafva på senaste tid åter upptagits. Afven det om-
vända fallet att en dylik spalt med diskontinuerlig rörelse föres förbi
plåten — har såväl förut som nu — senast i Kodaks storartade försöks-
laboratorium — kommit till användning. Enklast och bäst synes mig
dock att för detta använda samma apparat som är den enda brukbara
för intermittenta skalor.
Denna består af ett framför plåten roterande bjul, i hvilket ett antal
uttagningar af olika vinkelöppning finnas; allt efter dessas storlek, rotations-
hastigheten och den totala belysningstiden kan effektiv belysning och
intermittens regleras. Åstadkommer man på lämpligt sätt — t. ex.
genom snäcka och hjul — att den hastiga rörelsen tillräckligt nedväxlas,
kan man synnerligen enkelt och exakt erhålla kontinuerliga tidskalor.
Svårast ställer det sig att erhålla intermittenta intensitetskalor; men
de ha äfven minsta intresset.
För skalans gradering hafva många olika faktorer användts. Man har
låtit den växa med 2, V2, V2. Ofta använd är den Scheinerska skalan
— intervallet från 1 till 100, inklusive, tages i 20 fält; faktorn blir där
"V100 hvilket tydligen är opraktiskt.
I alla afseenden enklast, särskildt då man alltid kan nödgas inter-
polera, är att välja skalans faktor efter enklaste möjliga logaritm —
således t. ex. i st. f. Scheinerskalan taga 1—100 på 20 fält, då faktorn
Harlog == Ork.
Vill man ha större steg, tar man faktorer med log = 0,2, 0,3 etc.
hvarvid man utan större fel kan sätta log 2 = 0,3. Man kan då vid
evaluering af interpolationen alltid använda den vanliga logaritmtabellen.
Äfven med spektralapparater kunna dessa olika skalor åstadkommas,
ehuru man där blir hänvisad till successiva belysningar.
Hvad så den vidare behandlingen af materialet angår, har man endast
sällan att göra med ett utan vidare synligt mätbart resultat. I de flesta
fall erhålles blott en latent bild som genom efterföljande behandling får
göras synlig. Härvid användes den vanliga fotografiens metoder — men
med iakttagande af åtskilliga försiktighetsmått. Om man ej kan samla
alla exponeringar, som skola jämföras, på en och samma plåt, måste
man i möjligaste mån hålla arbetsvillkoren konstanta. Ej blott fram-
kallarens beskaffenhet och verkningstid, utan äfven dess temperatur och
vidare om plåten längre eller kortare tid tages upp ur den och utsatts
för luftens inverkan, har en stark inverkan på resultatet. Mer än i
praktiskt arbete torde man härvid böra tillämpa metoden att genom
surgörning — bäst i ättiksyrebad — på bestämd tidpunkt afbryta fram-
kallarens verkan — vanlig sköljning gör ej detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
