Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. December 1920 - Johan Martin Lovén †. Af Hj. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
förnämligast i Kristianstads elementarläroverk, där han aflade mogen-
hetsexamen i maj 1875, hvarpå han på hösten samma år inskrefs som
student vid Lunds universitet. Där blef han amanuens vid dess kemiska
institution 1876, fil. kand. 1877, fil. lic., fil. doktor och docent i kemi 1882.
Större delen af åren 1884 och 1885 vistades han såsom innehafvare af
Letterstedts stora resestipendium i utlandet, där han besökte flera kemiska
institutioner i Tyskland, Österrike, Schweiz och Frankrike, med längre
uppehåll för laboratoriearbeten i Berlin, Leipzig och Mänchen. Ett par
år efter sin återkomst till Sverige blef han andre lärare i kemi vid Chal-
mers tekniska läroanstalt i Göteborg 1887 och lektor därstädes i kemi,
kemisk teknologi, mineralogi och geognosi 1889. Vid Klasons flyttning till
Stockholm blef Lovén hans efterträdare som kemie laborator i Lund 1893
och ett par år senare, vid Blomstrands afgång, tillförordnad professor
1895. Under sommarmånaderna 1895 och -96 besökte han för fysikalisk-
kemiska studier Ostwalds laboratorium i Leipzig och Nernsts i Göttingen.
Slutligen blef han 1897 ordinarie professor i Lund i kemi (och mineralogi)
och verkade i denna egenskap till sin död, som inträffade den 3 juni i
år. Han var medlem af flera lärda sällskap, bl. a. sedan 1902 af Veten-
skapsakademien.
Lovén var tack vare trägna studier och ett häpnadsväckande godt minne
en man med grundlig och omfattande lärdom framförallt naturligtvis i
sitt specialämne, kemien, men äfven i ett flertal andra kunskapsgrenar
både matematisk-naturvetenskapliga och humanistiska. Ett klart och
kritiskt förstånd samt en omutlig rättrådighet och en stark pliktkänsla
voro ytterligare för honom utmärkande egenskaper. Ett svårt hjärtfel,
som han led af ända sedan ungdomstiden, i förening med en viss na-
turlig tillbakadragenhet gjorde, att han endast ogärna deltog i sällskaps-
lif och sammankomster; med desto större kärlek ägnade han sig åt sin
vetenskap och sin uppgift som akademisk lärare, och det är kändt, att
han med föga glädje motsåg den nästa år inträffande tidpunkt, då han
skulle inträtt i pensionsåldern. Ehuru han icke hade någon »flytande
tunga» präglades hans undervisning af gedigenhet och en viss lättfatt-
lighet, på grund af den klarhet och reda, som utmärkte densamma.
Därtill bidrog säkerligen också, att han gärna, där så utan olägenhet
kunde ske, sökte få fram det historiska sammanhanget. Arrhenii dis.
sociationsteori fick tidigt i honom en varm anhängare och förkämpe, dock
lät han aldrig förleda sig till öfverdriften att anse jonteorien som någon
universalteori enligt hvilken alla kemiska omsättningar lämpligen borde
förklaras; han höll strängt på, att hans disciplar äfven skulle göra sig
förtrogna med både det äldre dualistiska och det unitära åskådningssättet.
Ett rätt stort antal skrifter föreligga af Lovéns hand. Den första be-
handlar ett matematiskt ämne: »Om plana, algebraiska kurvors rektifi-
abilitet>, tryckt i Lunds universitets årsskrift. Där finns också hans gra-
dualafhandling: >»Några svafvelhaltiga substitutionsderivat af propion-
syran», till hvilken han fått uppslaget af Klason och som blef inledningen
till en serie undersökningar öfver svafvelhaltiga derivat af hufvudsakligen
syror ur fettsyreserien. Hos de flesta af dessa förelågo möjligheter till
stereoisomeri och åt dylika problem kom han därför att ägna en stor del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
