Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 1, 1888 - Våra Planscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S l^£NSK KONS TSL Ö
Våra Planscher,
■
fet har ej varit utan mening, som vi låtit vår första plansch
p utgöras af en trogen atbildning efter ett par flygel-
dörrar från kongl. slottet i Stockholm. Man kan nemligen
från och med byggandet af vår nuvarande kungaborg räkna
ett nytt skede i hela vår konsts utveckling, ett skede hvars
fortgång man kan följa ända fram till våra dagar, och som
ännu öfvar ett inflytande ej minst inom konstslöjdens område.
Att detta inflytande var af utländskt ursprung (hvad särskildt
slottets inre dekorering angår af fransk härkomst), kan ej för-
våna, då man besinnar, att man vid denna tid icke blott,
hvad stilarten angår, var hänvisad till utländska mönster, utan
äfven för utförandet ofta måste anlita utländska konsthandt-
verkare och konstnärer. Det är emellertid med glädje man
härvid kan konstatera, att förebilderna varit de mest möster-
gilla och det tekniska utförandet dem i allmänhet fullt värdigt;
och detta kan man räkna de ledande svenske männen till för-
tjenst, ty det var desse, som genom det helas planläggning
och ledning, som genom sitt urval af såväl mönster som dug-
lige medarbetare, bringade enhet i mångfalden och förlänade
byggnadsverket från det största till det minsta dess storslagna
helgjutenhet. Vi behöfva blott påminna om sådane män, som
Nikodemus och Carl Gustaf Tessin samt Carl Härleman, hvilka,
förenande framstående begåfning och odlad smak med djup
fosterlandskärlek och outtröttlig ihärdighet, lyckades i foster-
jorden för framtiden rotfästa konstens visserligen unga men
lifskraftiga träd. Detta träd har sedan utvecklat sig, fastän
kanske långsammare, än man kunnat önska och icke alltid
bringande de frukter, som man haft anledning hoppas.
Vi hafva också valt denna bild för att framhålla konst-
slöjdens nära och nödvändiga samband med arkitekturen, ty
liksom denna senare konstart först genom konsthandtverkets
tillhjelp kan höja sig från en blott konstruktiv konst, sä kan
konstslöjden endast på en arkitektonisk bas vinna enhet och
styrka; och liksom vi å vår bild ofvan dörrens öfverkant
skymta ramen af ett måladt dörrstycke, så skola vi icke släppa
ur sigte konstslöjdens nära frändskap och sammanhang med
de andra grenarne af bildande konst, en frändskap som
ligger i sakens natur, ett sammanhang som icke ostraffadt
kan brytas.
Vi vilja sålunda skrida till vårt värf, stödde af de tradi-
tioner, som fortlefvat från förgångna tider samt styrkte genom
en riktig, inbördes ställning mellan konstslöjden och syster-
konsterna. __________
Pl. I: Flygeldörr från Stockholms slott. Afbildningen
visar ett prof å de skulpterade dörrarna i slottets festvåning. De
förekomma der i alla rummen samt erbjuda med lika hufvud-
anordning ganska rik omväxling i detaljen. Å de ursprungliga
dörrarna, hvilka mestadels ännu finnas qvar, ehuru de först i
nyare tid blifvit befriade från sitt mångdubbla lager af färg,
äro fyllningarne skurna af fransmannen Henrion, listverken af
P’öncquet och fodren gjutna af Hubault.
De här afbildade, som härstamma från år 1697, finnas i
den s. k. gobelinsalongen, pä 1770-talet drottningens parad-
sängkammare och kring 1850 förändrad till sitt nuvarande
skick. De båda dörrarna äro, som synes, indelade i hvardera
fem fyllningar, af hvilka två qvadratiska och en rektangulär
inramade i rika, förgylda listverk. Dörren har i öfrigt ekens
naturliga färg. Af fyllningarna visa de öfversta medaljonger,
omgifna af en yppig blomsterranka. I den ena medaljongen
en glob med omskrift: nnus omnes; i den andra byggnads-
konstens sinnebilder och orden: dirigit obliqua. Nedanför det
andra paret fyllningar, som sakna lister och äro hvarandra
alldeles lika, komma tvänne andra af rektangulär form och
med framställningar af smakfullt ordnade vapengrupper. Ne-
derst, under två med bladverk och musslor prydda stycken,
tvä qvadratiska fyllningar med ymnighetshorn, fylda med blom-
mor etc. hängande i en ring. Arbetet, som är hållet i en
högst måttfull stil, utmärker sig för säkerhet och elegans. Rum-
fyllningen är osökt och behaglig, reliefen, mestadels ganska
låg, riktigt uppfattad. Blommorna isynnerhet äro ätergifna
med stor säkerhet och ett lyckligt lagom af naturalism i fram-
ställningen.
De å afbildningen ä ömse sidor om dörröppningen syn-
liga delarna af rummets dekoration äro af senare datum: t. v.
en panneau med ett ornament i Ludvid XVI:s stil; t. h. bor-
den af en gobelin från medlet af förra århundradet (Don
Quixotes historia efter Charles Coypel). Dörrstycket, med
ämne ur den antika mytologien, är måladt afCh.J. Natoire 1743.
Pl. 2: Svängstol efter original i Nationalmuseum. När
medeltidens illustrerade handskrifter understundom visa oss
bilden af en lärd man, en evangelist, en kyrkofader vid sitt
arbete, se vi honom vanligen sittande i en stol af väldiga
dimensioner vid ett bord eller måhända ännu oftare en
liten pulpetformig ställning. Men nästan alltid sitter han
pä sned mot bordet eller pulpeten, och stolen intager en lik-
nande ställning. Detta var också en nödvändighet. Stolen
var ej dä som nu den vanligaste möbeln i ett rum. Man satt
pä bänkar och kistor, på sängkanten, pa smärre lösa pallar.
Men stolen hade deremot karakteren af ett praktstycke, ett
högsäte, en hedersplats för husfadern, för den ärade gästen
eller åldringen. Dess former voro visserligen mycket vexlande.
Der funnos stolar med korsstälda ben, afkomlingar af de ur-
gamla fällstolarna, samma typ, som vi återfinna på vära ång-
båtars däck eller i våra sommarverandor. Der funnos bär-
stolar med rund, med åttkantig, sex- eller fyrkantig sits.
Men ett gemensamt drag var storleken, tyngden, de massiva,
ofta nästan monumentala formerna. Ryggstödet nadde mangen
gång högt upp öfver de sittandes hufvud och afslöts med en
särskild takhimmel. Medeltidens stol förtjenar därför knappast
namnet möM, så vida man vill tolka detta ord i den ursprung-
liga strängare betydelsen af moöi/e, d. v. s. »rörligt ting».
Att skjuta tillbaka en sådan arbetsstol från bordet, när man
ville stiga upp, eller att jemka den till rätta, när man en gång
satt sig lät sig ej utan svårighet göra. Däraf den sneda
ställningen.
Svängstolen med rörlig, vridbar sits är sannolikt ett för-
sök att undvika denna olägenhet. Den har i sina medeltida
former både rygg- och armstöd, är således beqväm, men den
medgifver den sittande att komma lätt ned pa sin plats och
upp utan svårighet samt att sitta rätt mot hordet eller pul-
peten. Vi kunna följa den tillbaka åtminstone till 1400-talet.
Till en början torde underdelen haft formen af en kubbe,
cylindrisk eller konisk, med ett hål, i hvilket en tapp rör sig.
Senare fick stolen den lättare elegantare form, som här finnes
afbildad. Denna är af tyskt ursprung. Dekorationsmotiven
äro hemtade frän den rådande konststilen, gotiken. Efter ett
exemplar på slottet Wartburg, i det rum, som en gång be-
boddes af Luther, har denna typ fått det i Tyskland gängse
namnet Lutherstol.
Den här afbildade är tecknad och mätt efter ett exemplar
i Nationalmusei konstslöjdsafdelning. Den har tidigare haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
