Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häft. 2, 1888
- Sveriges konstslöjd på Kjöbenhavnsutställningen. I
- Reseminnen från Tyskland sommaren 1887. Af B. V. Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S KONSTSL
lO
Midt emot till venster ha vi värt gamla Sverige beva-
kadt af tvenne Finspongskanoner. Främst står Bolinders
ståtliga gaslykta, bakom hvilken samla sig i stora uppstigande
montrer utställningar af stångjern, jernträdslinor, hästskor,
skjutvapen, granater och annat gjutgods, grytor, bleckkarl,
skrufvar och muttrar, stålvaror o. s. v., och öfver detta höjer
sig Linderoths stora urmonter, krönt af en riddare i full rust-
ning, som med krattiga slag anger tiden. Bakom denna mur
af stål och jern skymtar man Carlmans arbeten i guld och
emaljer. Norrströms och Nyzells etsningar. Rörstrands och
Gustafsbergs keramiska alster samt föreningen Handarbetets
vänners och Slöjdföreningens ofvannämda utställningar. Pä
läktarens bröstvärn se vi Beskows etsade sköldar, derofvan
synas Tekniska skolans elevarbeten, som skurit^sig m i
den stora utsigt af Stockholm, som Grabow målat å det half-
cirkelformiga väggfältet. Hufvudintrycket af det svenska tvär-
skeppet blir dock metalliskt — hårdt och kallt och något
rätt
* — samt föga inbjudande, synnerligast vid jemförelse med
de andra landens, öppna, intresseväckande, lockande anord-
ningar. Att locka till beskådande är väl dock hvarje utstäl-
lares yttersta önskan, han ma vara en person eller ett land;
och i detta tror jag icke, att vi rätt lyckats sä som vi bort
i Njöbephavn. Ty det ligger i sakens natur att råämnen
och maskindelar endast kunna tilltala ett fåtal särskildt intres-
serade — fack- och affärsmän; det stora flertalet besökande
gå ointresserade förbi eller betrakta med undrande blickar
dessa ofärdiga alster af mensklig id, samt gå vidare, för att
söka något, som är mera egnadt att fängsla deras uppmärk-
samhet och väcka deras intresse och — köplust. Detta se-
nare är af stor betydelse, då det är fråga om konstslöjd-
alster, ty för konstslöjdidkaren är det ej nog att vinna yrkes-
mäns och köpmäns uppmärksamhet, han eftersträfvar också
detta »varans talande för sig sjelf» till den största möjliga
publik, hos hvilken han söker väcka behofven och köplusten,
hos hvilken varan ytterst skall finna sina afnämare.
* Man bör observera, att hufvudbyggnaden var afsedd för utställning af
ims/Mustriela föremål — i första rummnt gälde detta »Längdehallen» och
»tvärhallen».
* Eskilstuna-arbetena, Wiklunds »cuivre poli» och Santessons arbeten i
tenn försvinna bland allt grofarbetet.
Visserligen erfar man i både tal och skrift, att Sverige på
denna utställning visat sig som ett jernets land, ett maskiner-
nas land, och detta med all heder. Vi svenskar glädjas, ja, äro
kanske stolte häröfver. Afven vi för var del instämma gerna i
denna glädje, men vi beklaga, att man här liksom vid föregående
utställningar förledts att af hvad är obegripligt, ställa råämnen och
maskindelar såsom hufvudmäl för vårt lands Fo«j/-industriela
*
produktion, en missuppfattning, som vi hoppas icke skall vara
öfverensstämmande med »allmänna meningen». Vi böra aldrig
glömma, att ett folks ståndpunkt pä kulturutvecklingens rang-
skala icke minst beror på dess förmåga att förädla hvad det
alstrar pä det materiela området. Ju mera mångsidigt, ju
mera fulländadt, slutarbetadt ett material är, ju mera intelligens,
arbetsskicklighet och konstnärlighet har det tagit i anspråk,
ju mera har folket äfven i ekonomiskt hänseende kunnat till-
godogöra sig de förhandenvarande materiela resurserna. Det
folk, som icke bebor ett direkt »guldförande» land, måste yt-
terst lefva af sitt ariete; först och främst af det, som utföres
för fyllandet af landets egna behof, sedan af det, som verk-
ställes för andra folks räkning. I förra fallet blir resultatet
en besparing, i det sednare en förtjenst. Då vi nu synas
framför allt vilja framhålla oförädlade varor såsom målet för
landets hufvudproduktion, ser det ut, som skulle vi vilja för-
hålla oss sjelfve ett visst mått arbete. Denna mistning af
arbete motsvarar dock en ekonomisk förlust, en förlust som
kan bli dubbel, om vi, som understundom händer, i förädlad
form måste inportera och återköpa, hvad vi såsom råämne
exporterat. Sakna vi då verkligen förmåga att förvalta de
gåfvor naturen lemnat oss; för detta fordras ju endast utom
en medfödd fallenhet tvenne vilkor: uppfostran och flit. Brister
oss något härvid? och hvad? bli sålunda de frågor, som tränga
sig pä oss, dä vi jemföra produkterna af vår alstring med de
andra kulturlandens. — Kunna vi finna svaret på dessa spörs-
mål, hafva vi fått en stor lärdom af den Nordiske industri-,
landbrugs- og kunstudstillingen i Kjöbenhavn anno 1888.
Reseminnen från Tyskland sommaren l887.
Ur ett föredrag hållet i Svenska Slöjdföreningen
af Rektor B. V. Adler.
g
b Stora verldsutställningarnes nytta har af många varit
’ satt i tvifvel, då bland den stora massa utställningsföre-
- ’ mål, som der hopas, det enskilda arbetet ej nog beaktas,
alldenstund massfabrikationen slukar allt, hufvudsakligast de mera
individuela konstslöjdarbetena. Men man måste dock medgifva,
att dessa expositioner gifva tillfälle till intressanta och helsosamma
jemförelser mellan de olika ländernas industriela utveckling.
Säkert är ock, att Tyskland på Filadelfiaexpositionen fick ögonen
öppna för det förfall, hvari dess industri sä småningom hade
råkat.
Efter tiden för denna exposition har inom Tyskland pågått
en stark rörelse för upphjelpandet af bristerna på det industriela
området. Äldre handtverks- och konstslöjdföreningar ha åter-
upplifvats och nya ha tillkommit, talrika illustrerade facktidningar
ha uppstått o. s. v. Från dessa föreningar har utgått initiativet
till en ansenlig mängd konstindustriutställningar. Bland dessa kan
den af Kunstgewerbevcrein i Munchen för ett tiotal år sedan
anordnade utställningen för konst- och konsthandtverk anses som
särdeles mönstergill och den var äfven reformerande i många af-
seenden. Den bestod af en särskild afdelning för konst och
konstslöjdföremål af äldre mästare; men framför allt är att an-
märka de ansträngningar som gjordes för att samla och till ett
helt ordna rumsinteriörer, från och med enkla bondstugor, till
och med de elegantaste med all vår tids lyx- utstyrda salonger.
Härigenom väckes och odlas smaken och sinnet för rumsdekore-
ringen, ty man bör ej öfverlemna denna för hemmets trefnad så
vigtiga sak åt slumpen, utan eftersträfva enhet i stil, harmoni
i färgerna samt hållning och karakter på det hela. Då det skulle
vara allt för dyrbart att på egen bekostnad experimentera på
detta område, måste det vara af stort gagn att på en väl an-
ordnad exposition eller i ett museum bli i tillfälle pröfvande
genomgå å ena sidan de hemtrefliga, enkelt, men smakfullt anord-
nade rumsinteriörerna samt å andra sidan de festligt lyxyöst
dekorerade. —
En dylik princip har tillämpats vid anordningen af de per-
mamenta e.vposilions- och /örsä/jnings/o^a^er, hvilka i många
tyska städer, på föranstaltande af Konstindustriföreningarne, nu-
mera utöfva en så gagnande verksamhet. Inom dessa lokaler,
som oftast blifvit ordnade på ett förträffligt sätt, har som t. ex.
fallet är på Dresdens Kunstgewerbehalle en rad mindre rum an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Oct 5 17:44:01 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkonslo/0032.html
