Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 2, 1888 - Våra Planscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S yENSK KONS ESL Ö
Våra Planscher.
Pl. I. Svensk Keramik från 1700-talet. De här afbil- j
dade föremålen utgöra en del af de konstslöjdalster, som
Nationalmuseum lyckats förvärfva vid de auktioner, genom
hvilka framlidne byggmästaren E. A. Bomans stora dyrbara
samlingar skingrats. Att vårt museum mäktat införlifva
dessa dyrbara pjeser med sin redan betydande kerakmiska sam-
ling, derföre har man hufvudsakligast att tacka de personer, som
med penningebidrag understödde inköpet. Detta kan anses
sä mycket värdefullare, som det utgjordes af svenska arbeten,
egnade att låta denna gren af inhemsk konstslöjd blifva mera
fullständigt representerad i vårt museum. I öfrigt hänvisa vi
till den i detta häfte införda, af d:r Looström författade upp- |
r.-.j j ■
Här vilja vi blott tillägga att föremålen äro afbildade 1
i/g-del af naturliga storleken, den öfre raden något mindre.
Pl. 2 visar oss, dels några af de möbler, hvilka utförts för
den rums-interiör, som genom Svenska Slöjdföreningens for
sorg pä ett sä fördelaktigt sätt representerade svensk konstslöjd
på Kjöbenhavnsutställningen — dels ett bord, som forvaras 1
Nationalmusei Konstslöjdafdelning och som enligt traditionen
skall bära Gustaf Vasas egenhändiga namnteckning inristad 1
skifvan. Härmed må nu vara huru som helst, bordets form
visar oss en typ, som härleder sig från 1500-talet och man
har inte skäl att betvifla, att detta arbete är svenskt, må
vara att det påminner om sådana möbler från samma tid i
Tyskland och kanske än mera i Holland.
Detta bord rödjer, oaktadt sin storlek och tyngd, en fin
smak i proportioner och särskildt synas oss benen vara af
god dekorativ effekt. De liksom stöda direkt mot den
tunga oprofilerade skifvan, på samma gång de konstruktivt
ansluta sig till sargen, med hvilken de ytterligare förmedlas
genom fritt behandlade konsolformer. Sargen prydes af en
listomfattad fyllning och afslutas nedtill af en bandformig
list, erinrande om den arkitektoniska arkitraven. Benets funk-
tion såsom bärare framhålles genom en vertikal randning, på-
minnande om triglyfernas refflor, anordnad i tvenne rader:
den öfre, som motsvarar sargens höjd, utgöres af svarta
inlagda strimmor,
* den undre bildas af dels inlagda svarta
bottnar, dels pålagda stafvar, det hela bildande ett på samma
gäng bärande som sammanhållande motiv. Denna öfre Jyr-
kantiga del af benet finna vi äfven anbringad å bordets lång-
sida såsom ett blott prydande motiv, der benets fortsättning
sammankrympt till en hängande ollonform. Kapitelet ar doriskt
och skarpt sammantryckt, särskildt den inåtsvängda halsen,
som förmedlar vulsten med det starkt utsvälda, vasformiga
lifvet hvilket är prydt med tvenne grupper stafformer och på
det vidaste stället sammanhållet af ett band besatt med
knappar. Komma vi så till basen, som bibehållit sin attiska
karakter samt bildar öfvergången till en fyrkantig plint, hvilken
liksom utgör en fortsättning af benets öfre del. Nedtill sam-
manhållas bordsbenen af ett med profileringar orneradt kryss,
samt förmedlas med golfvet genom tassformer (från en senare
tid), som mera beteckna än underlätta bordets flyttbarhet. Vi
kunna i denna möbel spåra en viss arkitektonisk hållning,
som förlänar den utseende af värdigt alvar.
* Vi kunna här liksom vid fyllningarne & sargen observera, att man med
afsigt underlåtit att ornera de af skifvans språng undanskymda delarne.
Se vi nu till huru dessa former blifvit upptagna och bear-
betade af den möderne mönsterritaren, skola vi i dess tillamp-
ning finna större lätthet, mera rörlighet — mindre monumen’
talitet. Dimensionerna äro mindre. Skifvan är tunnare och
dess kant består af en ornerad profil; sargens öfre del har
svällt ut till en med refflor, stafvar och blad ornerad vulst,
dess nedre parti är deladt i tvenne, ett bandformigt, det andra
prydt med qvadror. Vi tro dock, att det varit vackrare om
dessa sednare varit omkastade, då hade denna del också mera
stämt med förebilden. Sjelfva benet förmedlas med skifvan
genom, med lejonskallar sirade, konoslformer, hvilka medelst
palmetter och stödjande qvadror afslutas mot det här i fyr-
kant framträdande benet, hvars vinklar med sargen utfyllas
genom förenklade konsolliknande ornament. Kapitelet är star-
kare till sin form och dess hals förlängd; lifvet är likt före-
bilden i anordning och dekoration, men af smalare och lättare
form; basen är äfven hållen rikare och den fyrkantiga plinten
förkortad. Mot golfvet hvilar bordet på sammantryckta klot-
former’, hvilka ge bordsfoten utseende af kraftfullhet och rör-
lighet, på samma gång hela bordet härigenom far utseende af
flyttbar möbel. Vid sidan af sin trehundraåriga förebild, gör
denna moderna skapelse intryck af mindre lugn värdighet,
större omvexling, mera lif och rörlighet, — eller just det, som
betecknar vår egen tid.
Hvad slutligen bänken angår, finna vi samma förebilder
tillämpade vid dess dekorativa utstyrsel, dock modifierade af
uppgifternas olika beskaffenhet. Så är sargens öfre del öfver-
stoppad, »vasabordets» ansatser till ben här utvecklade, så att
bänken hvilar på sex, krysset ombildadt till en från ben till
ben gående slå o. s, v.
Äfven för åtskilligt af det öfriga möblementet har detta
»vasabord» tjenat till förebild, och man kan säga, att arki-
tekt Lindberg gjort ett lyckligt grepp, då han tagit denna
möbel till en af utgångspunkterna för sin dekorativa behand-
ling af detta nutidsmöblement. Snickeriarbetet utmärker sig
för omsorgsfullhet och gedigenhet, som gör heder åt mästarne;
Schöldström och Vidén.
Pl. 3. Albumperm i lädermosaik, utförd hos F. Beck &
son efter ritning af Sofia Gisberg. Denna afbildning är tagen
efter det sista större arbete, som fullbordats under den väl-
kända firmans grundläggare Frans Becks lefnad Ornermgen
är utförd i s. k. lädermosaik, ett dekorationssätt, som leder sina
anor ända till renässansen.s dagar och som i likhet med mån-
gen annan teknik så småningom fallit i glömska, tills den i
våra dagar åter upptagits till nåder och bearbetats för våra
moderna behof. Förfaringssättet; som fordrar mycken öfning
och stor säkerhet, består deri, att olika färgade skinn infällas
uti hvarandra, så att de bilda en målerisk ytornamratik. De
färgade skinnen spännas noga öfver hvarandra. Pa det ofver-
sta är mönstret öfverfördt och med ledning af dess teckning
genomskäres nu alla skinnen samtidigt. Beck junior har på
detta sätt genomskurit ända till 5 skinn. Att detta »skinn-
snitt» måste göras med den alra största noggrannhet kan for-
stås deraf, att de olikfärgade skinnlapparne, hvaraf somliga
kunna vara mycket små, sedan vid sammanpassningen full-
ständiat böra ersätta hvarandra, så att det ena skinnets lappar
ytterst noga fylla motsvarande platser i hvilket som helst af
de andra skinnen, utan att fogningen på något ställe blir
synlig Sedan alla konturer på detta sätt blifvit genomskurna,
sammanfogas de olikfärgade bitarne i öfverensstämmelse med
det gifna mönstret. Af de öfverblifna skinnbitarne far man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
