Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 3—4, 1888 - Notiser - Boknyheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S1/£NS/^ ä:0NSTSLÖ7D
Ingeniör V. Cro/i^vist framstälde i ett intressant föredrag,
för hvilket vi framdeles skola redogöra, en jemförelse mellan
de skandinaviska ländernas deltagande i Kjöbenhavnsutställ-
ningen ur synpunkten af de vid den samma utdelade prisen.
Han knöt till denna jemförelse en skål för alla svenska pris-
tagare vid utställningen.
Arkitekten II. Hörlin utbmgte derpå en skål för de
qvinnor, som deltagit i Kjöbenhavnsutställningen, och hr
Rubenson talade för föreningen Handarbetets vänner särskildt
dess ordförande fru Anna Wallenberg. Skålar föreslogos
äfven för den egentlige upphofsmannen till slöjdföreningens
utställning, intendenten G. Upmark och för arkitekten O.
Lindberg, samt för föreningens nitiske sekreterare dr L. Loo-
ström.
John Lennings Väfskola i Norrköping är en anstalt, som
är egnad att väcka intresse och förhoppningar hos alla vänner
af en konstnärligt ledd och ulöfvad fabriksindustri på det
textila området, nagot som hittills nästan saknats i vårt land.
Skolan är en fritt stående undervisningsanstalt grundad genom
en del utafde medel, som återstod af fabrikörJ. Lennings efterlem-
nade förmögenhet sedan andra testamentariska förordnanden blif-
vit uppfylda och hvilken summa, 300,000 kronor, öfverlemnats af
L;s sterbhus till Norrköpings fabriksförening. Skolan har till
ändamal: dels att genom teoretisk undervisning och praktiska
öfningar meddela ät unge män, som ämna utbilda sig till
fabrikanter, verkmästare, mönsterritare eller köpmän inom
väfnadsområdet, grundläggande insigter i väfnadshandteringen
27
samt anordning och skötsel af väfverier — dels att gifva lär-
hngar och arbetare tillfälle att förvärfva nödiga insigter i yrket,
hor uppfyllande af detta ändamål är undervisningen fördelad
pa tvänne af hvarandra oberoende afdelningar, den ena med
dagsundervisning, den andra en aftonskola.
Undervisningsanstalten kunde redan i somras efter blott
ett knappt ars tillvaro visa goda resultat af sin verksamhet
dels vid den uppvisning i väfning, som då egde rum, dels i den
utställning af under året utförda arbeten, hvaribland äfven
märktes konstväfnader, hvartill eleverna sjelfve fått komponera
mönstren och ställa färgerna; alt vittnande godt om lärjun-
garnes flit och framsteg och föreståndaren, ingeniör G. A.
Wennerströms, nit och duglighet. Denna första årsafslutning
fick ock sin särskilda högtidliga pregel genom de varma er-
känsamma ord, som fabrikör Blomberg egnade John Lennings
mjnne, samt dåvarande prosten Rodhes afslutningstal, hvari han
påpekade skilda tiders uppfattning rörande det andliga och
materiela arbetets företräde på den menskliga idens rangskala
samt framhöll, att, då forna tider för mycket gifvit företrädet
ät det andliga och nutiden synes hota med en motsatt ytter-
lighet, det riktiga läge i erkännandet af de båda arbetsarter-
nas lika berättigande, enär arbetet utgör medlet ej målet för
menniskans sträfvande, hvilket senare bör vara att närma sig
högsta urbilden.
Och det är just såsom en sådan härd för de andliga och
I materiela krafternas samfälda odling, som vi med glädje och
I förhoppningar helsa detta nya konsti ndustriela läroverk och
I önska detsamma en välsignelsebringande och hedersam framtid.
Boknghcter.
Meddelanden från Svenska slöjdföreningen år 1888, re-
daktör; d:r Ludv. Looström — pris 2 kr.
Detta meddelande är det i6:de i ordningen och utdelas
som bekant gratis till alla föreningens ledamöter. Dess innehåll
är omvexlande och lärorikt. — h’örst lemnar C. Eichhorn uti
en uppsats om oc/i i Sverige till år 1720
ett vigtigt och intressant bidrag till vårt konsihandtverks historia. —
författaren följer bokbindarkonstens olika skeden ända från me-
deltiden, då denna konstslöjdart liksom nästan alla andra var en
klosterkonst — han visar oss dess utveckling under renässansen,
då bokbinderiet fritt utöfvades af lekmännen ända till 1630, då
detta handtverk erhöll sitt »skrå» eller korporationsregler. För-
fattaren lemnar vidare intressanta upplysningar angående mäster-
profvens beskaffenhet, samt om bokbindarens ställning till bok-
tryckaren och bokhandlaren (ända till långt in på 1700-talet var
bokhandeln bokbindarnes tillhörighet). Från nämnda år blir äf-
ven författarens material rikare, och sedan han gifvit en beskrifning
öfver denna periods olika slag af band och deras orneringar lemnas en
öfverblick af de förnämsta bokbindarnes personalhistoria ända till
1720. Förf, lofvar att framdeles fortsätta den innehållsrika uppsatsen.
Riksantiqvarien H. Hildebrand har i sin uppsats, »Hvad är
fornnordisk stil», besvarat en vigtig fråga. Ett svar som vi varmt
rekommendera alla dem, som mycket orda om den »fornnordiska
stilen» dermed förstående all s. k. »drakstil» eller till och med
alla äldre motiv. Särskildt för dem, som arbeta för att tillämpa
de gamla inhemska motiven för nutidens behof, är den lilla upp-
satsen af stort värde, enär den såsom en vetenskapens handräck-
ning till konstslöjdens utöfvare är egnad att i betydlig grad un-
derlätta den sednares arbete genom att begränsa hans material,
bestämma den tidpunkt under hvilken han bör söka sina motiv.
Författarens svar lyder i all korthet: »Med fornnordisk konst,
fornnordiska motiv böra vi tvifvelsutan förstå den konstslöjd och
stil, som tillhöra den senare jernåldern, den s. k. vikingatiden och
början af medeltiden» eller tidpunkten för Sveriges kristning.
Uppsatsen belyses af en mängd afbildningar från de olika perio-
derna och afslutas med några varningar med anledning af de
missriktningar, som uppenbarat sig vid upptagandet och återgif-
vandet af äldre motiv. Märket L. L. redogör för Föreningens
deltagande i Kjöbenhavnsutställningen. Den tekniska afdelningen
utgöres af en uppsats om lödning af A. E. Lundberg samt är
försedd med en mängd förtydligande afbildningar.
Vidare innehåller häftet en samling strödda meddelanden
berörande olika ämnen, bokanmälningar m. m. samt planschtexter
till de Mönsier /Ör oc/i s/öjä, som föreningen är-
ligen låter utkomma. Mönsteralbumet synes i är liksom tillförene
omfatta uteslutande konstslöjdföremäl och har den egentliga slöj-
den blifvit tillgodosedd af de genom i;sta utskottets försorg ut-
gifna /i/ansc/ierna /är /lant/iveri’ oc/i s&j/ hvilka i tusentals
exemplar gratis tillsändas landets olika slöjdidkare och handt-
verkare, otvifvelaktigt utöfvande stort gagn för våra yrken, sär-
skildt i landsorten.
Till sist lemnas ur Svenska slöjdföreningens handlingar 1888
styrelseberättelse om föreningens verksamhet under år 1887 samt
revisionsberättelsen för samma år.
Slutligen kunna vi icke underlåta att uttala önskvärdheten af
att ett kommande »meddelande» måtte upptaga en kortare öfverblick
öfver konstslöjdens utveckling såväl i vårt eget land som i ut-
landet under det är meddelandet omfattar. En sådan mera sam-
manfattad öfversigt, en sådan revy skulle, synes det oss, vara
särdeles på sin plats i denna föreningens årsbok.
Meddelandet åtföljes af en förteckning å konstslöjdidkare
tillhörande Svenska Slöjdföreningen. Af densamma framgår att
desse blott utgöra ^1^ af föreningens ledamöter. Denna siffra
synes oss nog liten, allra helst som man bland konstslöjdidkare
äfven upptagit byggmästare samt åtskilliga fabrikörer, hvars ar-
betsfält ligga i konstslöjdens yttersta gränslinie. Vi vilja dock
hoppas att samarbetet mellan föreningen och de verkliga konst-
handtverkarne skall blifva allt mera kraftigt; och detta kan det
naturligtvis ej blifva förr, än de sednare i större mängd inträda
som ledamöter i föreningen, hvilken ju har till mål konstslöjdens
och dess idkares eget bästa.
Mönster för konstindustri och slöjd utgifna af Svenska
Slöjdföreningen genom Ludv. Looström årg. XV — 1888.
Denna särdeles pry’dliga mönstersamling omfattar i år: först
en i färg utförd interiör från Hedvi/ £/eonoras på
Dr€ii(i/i2n£’/£oim (den s. k. Gustaf III:s sängkammare, äfven be-
nämnd Enkedrottningens alkov). Detta rum ter sig ännu i
dag nästan uti samma gestalt, som då det för omkring två
hundra år sedan blef färdigt och ger oss således en bild af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
