Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 4, 1889 - Om industrilotterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
S y£NSK KONS TSL Ö
verkare undertecknad petition följande karaktäristiska ord.
»Flertalet af oss har, derigenom att vi fått leverera af oss till-
verkade artiklar, varit i stånd att sysselsätta arbetare och oss
sielfva med familjer försörja, hvilket för en del blir snart sagdt
omöjligt så framt vi bli beröfvade denna källa för omsättning
af våra tillverkningar». Detta låter ju i sanning förskräckligt.
Men då vid förra lotteriet äfven andra än desse i armod för-
sänkte handtverkare hugnats med inköp för lotteriets räkning,
och detta således ej kunde anses såsom renf välgörenhetslotten
la<^ade man . så, att ett öfverskott uppstode och detto skulle
lika delas mellan tvänne välgörenhetsinrättningar. Pa detta
vis hade man lyckats att åtminstone skenbart göra hela före-
taget till ett välgörenhetslotteri.
Det är en egendomlig uppfattning som gör sig gallande
hos allmänheten i vårt kära fädernesland, att man först skall
vara orkeslös, utfattig eller vanför för att med någon utsigt
till framgång anlita allmänheten, det allmänna eller den enskilde
om bistånd; den framåtsträfvande, dugande men i små omständig-
heter lefvande mannen har mycket svårare att vinna ett ekono-
miskt stöd för sina sträfvanden än en vanlig tiggare — nej^ma den
förstnämnde bli utarbetad, gammal och fattig, först da ar det
tid för den barmhertiga välgörenheten att skrida in. Det är
aldeles detsamma här som inom läkekonsten, fordom öfvades
nästan uteslutande sjukvård — nu försöker man förekomma
denna genom helsovärd. Lemna den kunnige arbetaren tillfälle
till förtjänst, och något fattigunderstöd skall säkerligen ej be-
höfva ifrågakomma för hans del. Vi vilja ej härmed säga att
den fattige ej skall hjelpas, men man ma tillse att man ej
understöder fattigdomen, då man tror sig hjelpa den fattige.
Detta om detta. Stockholms handtverksförening har tydligen
låtit sig förvilla af den gängse föreställningen samt trott sig
lättare ’få tillstånd till lotteriet om den anslog välgörenhetens
ömma strängar.
Emellertid synes denna uppfattning redan vid förra lotteriet
ha visat sin ringa hållbarhet samt hämmats pä ett sätt, som
enligt hvad vi hört omförmälas till viss grad orsakat lotteriets
upphörande. Härmed må nu vara huru som hälst faktum är,
att vinsterna ej alltid visade fullgodt arbete samt delvis utgjor-
des af sådana föremål, som voro mfndre lämpliga för utlott-
ning; i förra fallet hade man låtit förleda sig af välgörenhets-
idéen och för denna förbisett arbetets välgjordhet och modellens
smakfullhet; i det senare fallet hade man skattat ät massfa-
brikationen på ett sätt, som säkerligen utöfvade^ omärkligHn-
flytande pä fabrikantens ekonomiska ställning på samma gång
det varit till föga gagn för lotteriets karakter. Det är väl
ock med afseende härpå som slöjdföreningens styrelse i sitt
utlåtande yttrar följande; »Lotteriet bör anordnas sä, att det
verkligen blir }’f’k£na till gagn; att det ej uppammar en skara
yrkesidkare som för sin existens uteslutande sättas i beroende
af lotteriet, utan att det blir ett medel till deras res/eitive
jr^enas utveckling», samt tillägger dessa tydliga ord! »Lotte-
riet borde således ej vara en välgörenhetsinrättning till för-
mån för arbetslösa personer utan ett stöd för arbetsskicklig-
heten. Men, kan det frågas, skall då ej den fattige handt-
verkaren hjelpas och just han i första rummet. Jo, visserligen
om han tillika är skicklig i sitt fack; men är hans armod
orsakadt af oskicklighet, då synes det oss ej vara skäl att
uppmuntra honom att fortsätta såsom mästare inom en yrkes-
gren, som endast kan gifva honom hans utkomst under för-
utsättning att, han är en af lotteriets parasiter, ty man skulle
härmed skada både den i frågavarande handtverkaren och
hans yrke, utom det att allmänheten i längden aldrig skulle
nöja sig med hans otillfredsställande produkter och lotteriet
sjelf härigenom komma att lida.
Angående en annan sida af dessa industrilotterier eller
arten af de inköpta vinsterna yttrar sig svenska slöjdföreningens
styrelse med mycken bestämdhet. Den har redan i här ofvan
anförda yttrande uttalat, att den för sin del tillstyrker lotteriets
inrättande, endast under förutsättning att det ej blir en »väl-
görenhetsinrättning» utan ett »stöd för arbetsskickligheten»
med andra ord ett konstslöjdlotteri; och detta betonas ännu
mera, då nämnde styrelse angående arten af de för utlott-
ning bestämda föremålen hemställer: »att i regel inga alster
af yrken, som arbeta för de dagliga behofvens tillfredsställande
må ingå i lotteriet, exempelvis kläder och skodon m. m. utan
i hufvudsak sådana yrkesgrenar som för ett tidsenligt bedrif-
vande äro i behof af ritningar, mönster och modeller». Nu
förhåller det sig dock så, att åtminstone halfva antalet af
petitionärerna icke kunna betraktas som konstslöjdidkare och
sålunda icke skulle komma i åtnjutande af den hjelp, som ett
konstslöjdlotteri kan lemna. Så finna vi bland petitionens under-
tecknare 9 skräddare, 8 skomakare, 4 sadelmakare ja t. o. m.
perukmakare o. s. v.
* Alla förfärdigande föremål, som strängt
taget icke (utan i undantagsfall) kunna betraktas som konst-
slöjdalster. Medgifvas måste ju också att skodon och klädes-
persedlar (vi vilja ej tala om peruker) äro af den beskaffen-
het att de svårligen lämpa sig till lotterivinster. Det fordras
i sanning mångdubbel tur för att vinna ett par passande skor
eller ett väl sittande klädesplagg. Svenska slöjdföreningen kan
t. o; m. här till en viss grad tala af erfarenhet, ty vid dess
utlottning förekom en gång bland vinsterna »snidade läder-
bälten» och vi hafva hört sägas, att somliga af de vinnande
uttryckt sin missbelåtenhet med detta plagg (?).
* D. V. s.: I segelmakare, I byggmästare, i boktryckare, i källare-
mästare, I conditor, 1 cigarrfabrikör, af hvilka de sistnämnde väl först i andra
hand kunna vara till sin utkomst beroende af lotteriets fortvaro.
Vi tro dock att lotteriet för ofvannämnda och närslägtade
yrkesgrenar icke spelar en så vigtig roll, som man synes för-
moda, ty frångår man den rena välgörenhetssynpunkten, sa
bör väl en skicklig skräddare kunna finna sin bergning utan
att begagna lotteriet som hufvudkälla för omsättning af sina
arbetsprodukter; en omsättning som af begripliga skäl pa det
hela taget måste bli temligen begränsad och således aldrig i
någon nämnvärd grad kan förbättra individens ekonomiska
ställning eller bidraga till hans yrkes höjande och utveckling.
För liknande yrken tro vi oss kunna påpeka andra medel
genom hvilka yrkesskickligheten borde kunna främjas och
och vinna uppmuntran. Vi föreställa oss nemligen, att man
t. ex. genom anordnande af pristäflingar inom nämnda brans-
cher skulle kunna framhäfva mindre kända, dugliga, sträf-
samma yrkesidkare, hvilka genom ett sådant offentligt erkännande
torde ha större fördel än af försäljningen utaf något dussin
exemplar af sina tillverkningar till ett lotteri, der deras namn
förknippas med kanske mindre välkomna vinster; och vi undra
om icke just detta vore ett tacksamt fält för handtverksför-
eningarnes verksamhet. Vi veta nog att t. ex. Stockholms
handtverksförening på ett snarlikt sätt »gör gesäller», men här
vore det frågan om mästerfrof och om utlysta täflingar med
program och åtföljda af förevisning af de belönade föremålen.
Saken synes oss åtminstone värd att tänka pä.
Då slöjdföreningens styrelse hemställer att vid inköpen
hufvudsakligast alster af sådana yrken, som för ett tidsenligt
bedrifvande äro i behof af ritningar, mönster och modeller,
böra ifrågakomma, menar den tydligen konstindustriela rit-
ningar, mönster och modeller ehuru detta ej särskildt uttalas;
och vi skulle för vår del vilja hemställa att man vid inköpen
fastade särskildt afseende vid om de hembjudna föremålen
voro utförda efter nya, goda, svenska kompositioner. Det
synes oss nemligen vara af stor vigt för vår konstindustris
höjande, att man i möjligaste mån söker uppmuntra de yrkes-
idkare, som vilja alstra något nytt, något inhemskt bade hvad
komposition och utförande beträffar. Men då sadana sträf-
vanden altid äro förknippade med extra arbete och utgifter
böra de, om de krönas med framgång, hafva utsigt att åtmin-
stone i någon mån blifva belönade genom att åt yrkesmannen
ifråga bereda en välförtjänt ekonomisk uppmuntran; och detta
är af så mycken större vigt som en uppmärksammad framgång
bör mana till förnyade ansträngningar och till efterföljd.
F’ör att nu minska dessa omkostnader för den enskilde
yrkesidkaren, borde lotteriet enligt vår åsigt dels genom direkta
beställningar, dels genom att utlysa pristäflingar förskaffa sig
ritningar eller modeller, som kunde tjena som mönster för de
respektive yrkena, vid beställningars utförande för lotteriets
räkning. Medel till dessa anskaffningar af förebilder borde
mycket väl kunna lemnas af lotteriet sjelf isynnerhet om nå-
gon behållning uppstode, ty denna utgift skulle ju altid komma
lotteriföretaget sjelf till godo, då de alt igenom inhemska ar-
betena voro egnade att höja vinsternas värde och lotteriets
dragningskraft. Att den inhemska konstslöjden genom en
liknande anordning vid vinsternas anskaffande skulle i lotteri-
företaget få ett kraftigt stöd bör ligga för öppen dag.
Angående lotteriets ställning till massfabrikationen i all-
mänhet, så synes det oss som om ett sådant lotteri vid sina
förvärf, i likhet med hvad som praktiserats vid Svenska slöjd-
föreningens lotteri, endast borde med sina vinster införlifva
sådana föremål, som utförts efter nya konstindustriella mönster
eller modeller, och med vilkor att arbeten efter dessa modeller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
