Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 4, 1889 - Från verldsutställningen i Paris. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 FAyVSÄ’ KONSTSL Ö^D
gifves ett ypperligt tillfälle studera spetsarnes utvecklings-
historia. o
Vid sidan af den moderna konstindustrien star 1 exposition
rétrospective d’objets d’art francais, uppstäld i Trocadero. Det
är mr. Antonin Proust, som från provinsernas muséer och
enskilda samlingar sammanfört dessa värdefulla föremål. Här
framträder den forntida textilkonsten i fullaste glans. Sa ser
man en serie flamska väfnader från XV och XVI seklet till-
hörande de gamla katedralerna; de framställa bilder u*" 7® ’
cronens lif och äro beundransvärda i sin komposition, sarskildt
irvad uppställningen beträffar. Färgverkan är ock den behagli-
gaste. Vidare hnner man
en mängd andra väfnader
jS. Porsiiusvas Sevres.
och broderier, de flesta
äldre, afsedda för kyrk-
ligt bruk. Genom denna
inom alla brancher sä rika
samling får man den kla-
raste idé om franskakonst-
industriens höga stånd-
punkt sedan århundraden
tillbaka, en ståndpunkt,
som den vid jemförelse
med de öfriga större kul-
turländerna, ännu synes
häfda.
Se vi nu åter på ut-
ställningen i sin helhet så
synas den textila konsten
i hög grad bidraga till
den ståtliga prägel hela
utställningen bär, och
fransmännen hafva der-
vid visat en förmåga att
dekorera så stor, att den
svårligen kan öfverträffas
af någon annan nation.
B-g.
Om den ierantiska
utställningen gäller sam-
ma omdöme som om ex-
positionen i sin helhet,
nämligen att den icke var
af det värde och intresse
som den kunde hafva
varit, om de respektive
staterna deltagit under
den annars sedvanliga
officiella formen och om
Tyskland deltagit i täf-
ingen. Nu syntes striden
på detta område hufvud-
sakligen utkämpas mel-
lan Frankrike och England. De öfriga länderna med undantag
af vårt naboland Danmark, som också rönt mycket erkännande,
voro relativt svagt och ojemt representerade.
Den besökandes uppmärksamhet drogs af lätt begripliga
skäl, först och främst till den segervana statsinstitutionen
Sevres, den franska nationens stolthet, med sina 220-åriga
anor och fasta traditioner; denna konstanstalt, som tack vare
sina utmärkta tekniska och konstnärliga krafter, under läng
tid alltid stått i spetsen, då fråga varit om porslinstillverk-
ningen. Sevres uppträdde nu med öfver 700 nummer, alla
lyxföremål, och man återsåg här med nöje dessa prof på
öfverlägsen tektisk och konstnärlig ledning, som man sedan
länge lärt sig uppskatta och hvilka redan tillförene väckt
kännares beundran och ökat fabrikens anseende. Men den
expositionsbesökande är ej nöjd med att blott förnya angenäma
bekantskaper, han önskar ock göra nya, han söker i första
rummet efter »något nytt anmärkningsvärdt», och på hvad
bjöd oss då Sevres. Svaret lyder: det sä kallade »nya pors-
linet» eller la navelle päte är årets märkvärdighet. Man har
på flera ställen i Europa sökt nyckeln till det kinesiska pors-
linets glans och djup hvad färgerna angår. Man försökte
uppnå den önskade effekten genom underglasyrmålning o. s. v.
men man fann slutligen att den efterträdda färgverkan mätte
bero pä sjelfva godsets massa och man måste finna pä något
annat porslin än det hittills brukliga s. k. härda (la påte dure).
Efter åtskilliga undersökningar och experimenteringar har man
nu vid Sevres lyckats i sina bemödanden, och på expositionen
fann man en hel serie af föremål som till fullo visade den nya
massans mottaglighet för de mest briljanta färgeffekter i lapis,
celadon malakit o. s, v, Förtjensten af dessa lyckade resultat kan
delas mellan Sevres f. d. direktör Ch. Laut och dess nuvarande
Th. Deck; under det att den sistnämnde har tillerkändts hedern
af att hafva uppfunnit sammansättningen af de nya emalj-
färgerna, les émau.v calorés, som användas vid det nya pors-
linets dekorering. Nu kan frågas om det s. k. nya porslinet
har någon framtid, och detta är väl svårt nog att afgöra. Det
synes som om det nya porslinet genom sin keramiska realism
skattat åt en modernare tidsriktning, och jemför man dess
mjuka, saftiga fargglans, dess likt ädelstenar lysande emaljer
och dess klara genomskinliga glasyr, genom hvilken godset
öfverallt är synligt, med åtskilligt af det, som Sevres tillförene
åstadkommit, sä verkar detta senare, oaktadt sina stora för-
tjenster i öfrigt, något härdt och torrt, med sin öfvermålade
glasyr och stela, kalla ornamentik, sina rika förgyllningar och
förgylda bronsinfattningar. Eget nog synes denna statsinstitu-
tion under nuvarande styrelseform uteslutande egna sig åt
alstringen af lyxföremål, under det att den tillförene utförde
serviser och andra bruksartiklar för regenternas och ädlingarnas
bord o. s. V. Detta är möjligen en af orsakerna hvarföre
Sevres f. n. tyckes öfva mindre inflytande på den öfriga pors-
linstillverkningen i Frankrike, hvilken går en mera praktisk väg.
Bland de franska privatfabrikanterna bör man kanske i
första rummet nämna //avilanä & C:o i Limoges. Här fann
man åtskilliga serviser Som vittnade om stor fantasi och ett
öfverdädigt utförande, arbeten i »påte sur påte» samt en del
lyckade försök i framställningen af effektfulla glasyrer. Fabri-
kanten Cliafielet, som tillförene lär varit anstäld hos Hauiland,
synes hafva gjort till sin lifsuppgift att åstadkomma öfver-
raskande effekter hvad glasyren och färgen beträffar, men hans
glänsande arbeten torde öfva mera dragningskraft på hrr kän-
nare. än inflytande pä den keramiska utvecklingen.
Fajansen, som vid 1878 års utställning förvånade genom
sin användbarhet, sin färgkraft och glans, har sedan dess
ytterligare giort framsteg. Dä var det Sevres nuvarande ledare
Deck, som i Frankrike stod främst, och hans fabrik kan ännu
sägas hafva ledningen. De prydnadsföremål som härledde sig
från densamma voro icke blott utmärkta i tekniskt afseende, utan
visade en stor skönhet i såväl form som färg, samt rikedom
och originalitet i kompositionen. Redan 1878 anvisade Deck
i pariserpaviljongens rikt utstyrda’ fasad ett vidsträckt fält för
fajansens användande såsom varande ett lika tacksamt som
varaktigt material. Nu såg man i den keramiska fasaden en
profkarta på fajansens mångsidiga användbarhet inom arkitek-
turen. Men det var ej blott i den rent arkitektoniska konstens
tjenst som fajansen uppträdde, i den ståtliga portalen till den
keramiska afdelningen läna
i de glaserade och målade
statyernaåstadkommitverk-
liga konstverk; och de stora
fajansplattorna hade gifvit
målaren tillfälle att i djupa
saftiga färger framstalla gan ■
ska storartade figurkompo-
sitioner. Det såg nästan
ut, som om fajansen skulle
kunna bli ett af de för-
enande elementen mellan
de tre sedan länge skilda
konstgrenarne. För öfrigt
fann man de gamla tradi-
tionerna upptagna i efter-
likningar af Henri II, Pa-
lissy, Rouen-dekoration o,
s, V., arbetet godt, men
mönstren gamla.
Gå vi utom franska af-
delningen möter oss Eng-
land såsom Frankrikes bäst
rustade motståndare; sär-
skildt på majolika-området
stodo dess fabriker särdeles
högt. Här finna vi Doult-
son med sina »stonewares»
den sig villigt at skulptören, som.
fÄ-F,,
T/t. DecÅ’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
