Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 3—4, Årg. 3 (1891) - Göteborgarne och konstindustrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 S Å’ONS TSL 07^
genomgående »mod», en tillfällig strömning. Nej, intresset bör
”runda sig på ett verkligt sinne för konsten, på ett behof af nå-
got annat an blott det som till kroppens uppehälle kräfves.
Utan detta sinne, utan detta behof kan man visserligen rädda
åtskilliga af konstens idkare ur brödbekymmer, men konsten sjelf
går förlustig den vigtiga faktor för sin utveckling, ja sitt lif, som
ligger i en inbördes vexelverkan mellan konsutöfvarne och en
konstälskande publik.
Hvad som kanske mera än något visat, att det göteborgska
konstintresset ännu är af en mera grund natur, torde vara den
ställning som konstslöjden för närvarande
innehar. Det är visserligen sant att konst-
handtverket här i Sverige ännu på långt
när icke är hvad det kunde ock borde vara,
beroende detta på mångahanda omständig-
heter, men man skulle dock kunna före-
ställa sig, att man, i ett praktiskt anlagdt
och i ekonomiskt afseende vällottadt sam-
hälle, som tillika gjort sig kändt för sin konst-
uppmuntran, borde finna en under dessa gyn-
sanima förhållanden u]rpbiomstrande konst-
industri. Utställningen i Göteborg har dock
visat, att konstindustrien på det hela ta-
get lefver ett temligen tynande lif uti rikets
andra stad. Och dock visade utställningen
på samma gång, att det icke saknades
konstslöjdidkare, som voro värda uppmun-
tran och stöd. Dä man besinnar att den
konstindustriela utställningen egentligen skulle
uppvisa hvad vestra Sverige med Göteborg
som medelpunkt kunde åstadkomma, och om
man derföre icke medräknade de konst-
slöjdalster, som härflöto från andra lands-
ändar, så måste man erkänna att det som
återstod på det hela taget just ej gaf nå-
gon hög tanke om slöjdens konstnärliga ut-
öfning, — samt att Göteborg icke ens syn-
tes intaga den ledande ställning som borde
tillkomma ett så stort och förmöget sam-
hälle. På möbelindustriens område, som
syntes vara göteborgarnes starkaste sida,
slogos de dock af en malmöfirma; guld-
smederna syntes hufvudsakligen vara im-
portörer och deras egna arbeten voro myc-
ket medelmåttiga. Af de öfriga konstslöjd-
grenarne var det förnämligast glasmåleriet
som visade en mera framstående ställning,
samt textilkonsten, som med framgång sökte
arbeta sig fram i Handarbetets vänners spår.
Man har påstått att göteborgarne nog
finna behag uti att omge sig med en kom-
fortabel elegans efter engelskt mönster, men
de hemta då helst tillbehören; möblerna,
prydnadsföremålen, mattorna, o. s. v. från
det mägtiga öriket, derifrån de ock gerna
införa sina seder, bruk och åskådningssätt.
Men man har också trott sig märka att
göteborgarne besitta en icke obetydlig por
tion lokalpatriotism (= lokaliserad foster-
landskärlek?) och att denna i mångt och Alt».
mycket varit den drifvande fjedern vid ett
berömvärdt framåtskridande på andra mera Portier frän Eiieu
ideela områden; och denna lokalpatriotism
skulle helt säkert kunna finna ett naturligt aflopp äfven i
omvårdnaden af konstindustrien. Dessutom torde observeras,
att konstslöjdens höjande icke blott har en ideel-estetisk sida
utan ock en mera påtaglig praktisk-ekonomiskt, ett förhållande
som särskildt fransmännen af ålder förstått att till fullo uppskatta,
sig sjelfa till heder och — förtjenst; andra till föredöme och
efterföljd. Och hvad den s. k. engelska smaken angår, så tro vi
oss veta, att den dess bättre, på några undantag när, icke är så
starkt utbildad, att den ej skulle kunna tillfredsställas af skickliga
svenska konsthandtverkare. Af utställningen ville det ock synas
som om åtminstone en del af snickarne i sina arbeten sökte till-
mötesgå en sådan smakriktning’ naturligtvis modeficerad af våra
svenska förhållanden och vanor. Ja, fullblodsengelsmän kunna
göteborgarne med bästa vilja nog aldrig blifva ändå, .lika litet
inom smakområdet som inom något annat; och väl är det, ty i
grund och botten äro de väl dock svenskar.
Hvad som under de senaste fyrtio åren kanske framför allt
har bidragit till konstslöjdens höjande och utveckling är, de uti
nästan alla större samhällen bildade konstslöjdmuséerna. De hafva
varit instruktiva och idéfödande läromästare för konstslöjdens ut-
öfvare; de hafva verkat intresseväckande och smakodlande på
publiken, och de hafva bidragit till ett öm-
sesidigt förstående mellan de förre och den
senare. Göteborgs muséum har visserligen
en konstslöjdafdelning eller i allt fall åtskil-
liga konstslöjdföremål inlogerade uti sin
lokal, men det är fara värdt att den lilla
begynnelsesamlingen, som den nu är ordnad
icke utöfvar någon synnerlig dragningskraft
hvarken på fackmännen eller publiken. Det
lär ock vara fråga om att någon förändring
härvidlag skall företagas, måtte den då bli
till konstslöjdens bästa. Skall en konstin-
dustriel mönstersamling blifva riktigt frukt-
bringande bör den anordnas i sammanhang
med en läroanstalt, ty då först fyller den sin
uppgift såsom förebildsamling, och detta
skall den i första handen vara icke blott
hvad beträffar de konstnärliga formerna och
färgerna utan ock hvad angår materialets
natur och bearbetning, konstruktionernas och
inventionernas beskaffenhet o. s. v. Läro-
anstalten kan å sin sida först genom för-
eningen med konstslöjdmuséet bli mäktig att
verka såsom sig bör, fylla sin dubbla upp-
gitt; Å ena sidan har den de egentliga ele-
verna, konsthandtverkarne, som skola upp-
fostras till dugande fackmän, å den andra
publiken, hvars konstförstånd skall väckas
och smaksinne odlas; det ena såväl som
det andra skall skolan blott kunna göra om
hon samarbetar med ett museum, som lem-
nar henne ett lefvande material för under-
visning.
Det var derföre med glädje man erfor
att Slöjdföreningens skola i Göteborg börjat
grundlägga en sådan samling och dervid ge-
nom åtskilliga inköp på industriutställningen
äfven med sin modellsamling sökt införlifva
föremål af yngre, ja yngsta datum. Annars
är det ett ingalunda sällsynt fel hos våra
konstslöjdsamlare att de förgäta vår egen
tid för forntiden. De samla »serier» från
flydda tider, men glömma det bästa i vår
egen.
För att göra en sådan gryende konst-
slöjdsamling mera fyllig, kan man genom
längre eller kortare lån hos enskilda perso-
ner och samlare för tiågon tid införlifva de-
ras konstsaker med den permanenta e.xposi-
tionen. Den af sällskapet Gnistan anord-
nade intressanta konstslöjdutställningen i som-
Ahlberg, Göteborg. ras visade, att Göteborg icke saknade en-
skilda samlare af betydenhet, både beträf-
fande föremålens värde och antal. Men de relativt fåtaliga ut-
ställningsbesöken bekräftade åter allt för tydligt allmänhetens
starkt slumrande intresse för den konstnärliga slöjden. Måtte
emellertid sommarens utställningar bland annat äfven haft det
goda med sig, att de något litet skakat på de »slummerdriickne»
och må dessa snart vakna till insigt om den stora betydelsen som
en uppblomstrande inhemsk konstslöjd har, icke blott för de en-
skilde individerna utan ock för samhället och landet i dess hel-
het. Då skall Göteborg med sina rika resurser helt säkert utveckla
sig till hvad det bör vara:
fZZ konsimdusfrie/i cenirum /Hr vesira Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
